Vad är viktigast för att vi globalt ska komma till rätta med CO2-utsläpp och vad kan investerare bidra med för att lyckas? Om det och mycket mer pratar John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet med inriktning mot klimatpolitik, i ett nytt avsnitt av Ägarpodden från AP7.
Lyssna på avsnittet:
John Hassler ger till att börja med den hoppfulla analysen att det är fullt möjligt att världen blir klimatneutral till 2050 utan negativa konsekvenser för tillväxten. Men då går det inte att acceptera fortsatt ökad kolanvändning i utvecklingsländer runt om i världen.
– Då går det åt helvete med klimatet. Lösningen är faktiskt inte så svår. Det är fullt möjligt för Kina, Indien, Afrika att få en god ekonomisk utveckling och samtidigt bli klimatneutrala till 2050. Det är en fullständig myt att man måste elda kol för att ha ekonomisktillväxt. Sen måste man ha lite tid på sig att ställa om. Det är därför det inte är rimligt att tänka sig att man ska vara koldioxidneutral till 2030 eller ens 2040 men till 2050 har just IEA och andra visat att vi kan göra det utan att kompromissa med ekonomisktillväxt.
Alla är dock inte vinnare av en omställning, men med regler om utsläpp på plats blir det lättare för investerare att se vilka bolag som har vinnande affärsplaner.
– Det finns kalkyler som visar hur mycket stranded assets det finns. Investeringar som är fossilberoende och som om vi ställer om till klimatneutralitet till 2050 måste kasseras. Det visar sig att i västvärlden är det väldigt lite sådant. Andra förlorare är företag som inte klarar att anpassa sig till nya reglerna. EU konventionen föreslår att efter 2035 får inte bensindrivna bilar säljas. Bilbolag som inte klarar att utveckla alternativ till fossildrivna bilar är ju förlorare, men det är svårt att se att de stora bilfabrikanterna skulle ha problem där. Det försvinner affärsmöjligheter men i stor utsträckning kommer de nya affärsmöjligheterna skapas kommer ofta i samma branscher. Sen får man se om det är nya företag eller gamla företag som ställer om själva.
Det viktiga enligt John Hassler är just att få styrmedel på plats såsom utsläppshandelssystem som begränsar utsläppsmängden. Är det på plats så är inte omvandlingen särskilt svår. Drömscenariot är ett globalt system men John Hassler ser det som en utopi, inom EU är det däremot på gång.
– Det är viktigt att sätta långsiktiga gränserna som görs genom utvidgat utsläppshandelssystemet och fasar ut tilldelningen snabbare. Det ger inriktningen som kan påverka planeringen hos företagen. När VW fick reda på att det förmodligen går igenom en lag som säger att man inte får sälja fossildrivna bilar efter 2035 påverkar det dom redan nu.
Han tror inte att marknadskrafterna kan lösa utsläppsfrågan bara genom utbud och efterfrågan från kunder, utan att det måste bli olönsamt att bedriva fossil verksamhet på sikt.
– Sätter man de här gränserna så kommer marknadskrafterna se till att vi kan fortsätta att leva och flyga inom gränserna för då kommer det som är lönsamt sammanfalla med det som är rätt för klimatet. Till exempel från 2040 kommer inga utsläppsrätter ges ut inom systemet. Har man då inte kommit på att sätt att flyga, göra stål och cement på ett fossilfritt sätt får man lägga ner. Behoven finns ju kvar så lika mycket som fasas ut skapar nya affärsmöjligheter. Det som är lönsamt och icke lönsamt kommer därmed bli i linje med vad som är bra för klimatet.
I avsnittet ger John Hassler sin syn på kapitalägares roll i omställningen, utrymmet för Parisavtalet i lågkonjunkturen och huruvida USA kommer följa efter EU i reglering av utsläpp. John Hassler kan för övrigt även ge förhandstips om framtidens Nobelpristagare i ekonomi.
Lyssna på avsnittet: