Det svenska pensionssystemet är en förebild i Europa, skrev DN i går. Följer man den svenska debatten får man ibland känslan att det är tvärtom.
Premiepensionen är en central del av det svenska systemet. Den är fonderad och ger tillgång till den internationella kapitalmarknaden, vilket kan förbättra både riskspridning och avkastning. Dessa fördelar tappas lätt bort i diskussionen om valfrihet och kostnader.
Ett bra förvalsalternativ för alla som inte är roade av kapitalförvaltning är en nödvändig del av systemet för att det ska kunna få det breda stöd det behöver. Om soffliggarna till exempel drabbades av lägre pensioner för att de inte är aktiva på fondtorget, skulle systemets legitimitet snabbt erodera.
Det betyder i sin tur att förvalsalternativet behöver ha stor exponering mot aktiemarknaden. Låg risk går inte att förena med hög avkastning – något många debattörer tycks glömma när de förordar stor andel räntesparande redan i unga år.
Hittills har soffliggarna fått god utdelning på sin aktieexponering. Förra året fick de över 17 procents avkastning och sedan årsskiftet har värdet ökat drygt 20 procent till. I det sammahanget är dock viktigt att påminna sig att risk mäts som svängningar. Och de går åt båda hållen. Det kommer att gå ned igen. Därom råder ingen tvekan.
AP7 Såfa består bland annat av en global aktiefond med hävstång, vilket är en del av förklaringen till att det har gått så bra. Men hävstången kommer även att verka åt andra hållet. Under börsraset 2011 gick den nästan ned lika mycket som Stockholmsbörsen, vilket är mer än en ren globalfond gjorde.
Över längre tidsperioder kommer ändå en större aktieexponering att ge en bättre avkastning än vad till exempel räntesparande ger. Och årskullsförvaltningen innebär att risken sänks när spararna närmar sig pensionen. Att inbetalningarna sker regelbundet varje år minskar också svängningarnas betydelse.
Trygghet handlar om många saker, bland annat att få en pension man kan leva på. Det vill vi bidra till.
Richard Gröttheim