Förra veckan inledde vi Magnus Lindkvists bloggserie om ”Fem framtidstänkarfel vi gör om pensioner”. Magnus började med att delge oss sina tankar om virituell pension, idag tar han med oss på nya utmaningar i sitt inlägg ”NU!”.
Magnus är föreläsare, trendspanare och futurolog. 2009 utsågs han av Talarforum till Årets Talare och han är författare till böckerna Everything We Know Is Wrong (Svensk titel: Trendspanarens Handbok) och The Attack of The Unexpected. Läs gärna mer om Magnus
Trevlig läsning!
Nu!
Om du fick välja mellan att svettas på SATS till du fick blodsmak i munnen och att ligga på sofflocket med en stor påse lagom saltade OLW-chips skulle du, som modern kosmopolit, självklart välja det förstnämnda. Men de flesta är inte som du. I valet mellan ett ”nu” som smakar gott och ett ”sen” med diffus avkastning kommer de flesta att välja grillchipsen, platt-TVn på rea, SMS-lånet eller det lockande men förrädiska konferenshånglet. Vi är fångar i nuet och en doft, en smak eller ett ljud kommer alltid segra över en abstrakt tanke om en fjärran tid. Det är därför pensionsbolagen tjatat i ett decennium om vikten av att lägga undan en slant för morgondagen. De har dock missat en sak: information har blivit den nya skräpmatsfällan.
Om du för tjugo år sen ville få tag på porr var du tvungen att med stor skam lägga fram en Fib-Aktuellt på kassan hos den lokala tobakshandlaren eller, vilket var enklare, leta i containrar och skogsdungar. Man byggde med andra ord karaktär eller kondition i porrletandet. Idag kan du klicka dig fram i nätporren tjugofyra timmar om dygnet. Eller om porr inte riktigt passar så kan du konsumera mängder av politiska bloggar som råkar överensstämma med dig egen uppfattning. Eller bloggar om vikten av självsvält (Nyckelord: Pro-Ana). Och så vidare. Vi har med andra ord genomgått samma förändring som mat för ett halvt sekel sedan – från knapphet till överflöd.
Det här kommer få enorma följder på framtidens klassamhälle. Vilka kommer ha informationen som behövs för att kunna leva ett stimulerande liv och vilka kommer hänge sig till hedonistiska impulser. Traditionellt sett brukade ”de rika” vara de som följde köttets och smaklökarnas temporära lustar medan arbetarklassen slet (arbetarklassen). Framtiden ser annorlunda ut. Makten över njutningen tillhör de som står över Melodifestivalens temporära glans eller näthatets falska sötma för att istället söka abstrakt, komplex, konstig och svåråtkomlig information.
Vad AMF, SPP och alla de andra bokstavskombinationerna borde ägna sig åt är att lära människor om vad de ska ha pengarna till. Elvis Presley hade ingen aning så när han blev rik åt han ihjäl sig på banan- och jordnötssmörmackor, vilket var det bästa han visste i sin fattiga barndom.
Magnus Lindkvist