Enligt Pensionsmyndigheten finns det goda skäl att tillsätta en utredning och utvärdera om det svenska pensionssystemet utvecklats som det var tänkt och se över om det borde förbättras. Under seminariet ”Behöver Sverige ett nytt pensionssystem?” diskuterades frågeställningen med bland andra professorerna Joakim Palme vid Uppsala universitet och Nicholas Barr vid London School of Economics.
Pensionsmyndigheten har i en rapportserie gått på djupet i frågan om det svenska pensionssystemet har utvecklats i linje med hur det var tänkt. I samband med den fjärde och avslutande rapporten bjöd Pensionsmyndigheten in till ett seminarium som diskuterade om systemet påminner allt mer om ett folkpensionssystem, det vill säga samma pension för alla, snarare än ett system som grundar sig på inkomster.
I den fjärde rapporten ”Ett nytt pensionssystem” anser Pensionsmyndigheten att det statliga pensionssystemet fungerar men har vissa principiella brister. De tar upp två alternativa utvecklingar för systemet. Ett något radikalt spår vore att införa en baspension, en enhetlig pension som är lika för alla. Det andra alternativet vore att behålla allmänna pensionen som den är men att se över dagens grundskyddsförmåner.
– Vi är inte i en önskvärd situation i Sverige idag. Livsinkomstprincipen har satts ur bruk på grund av de senaste årens politiska ingrepp. Före införandet av inkomstpensionstillägget och höjda garantipensioner och bostadstillägg var det 33 procent av pensionärerna som hade någon form av skattefinansierad förmån till en årlig statlig kostnad på 23 miljarder kronor. Nu är det 70 procent av pensionärerna som har skattefinansierade förmåner till en årlig statlig kostnad på det dubbla. Livsinkomstprincipen har därmed satts ur spel, sade Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.
Svenskarna uppger att de vill ha kvar det nuvarande inkomstgrundande pensionssystemet. Både folket och experterna avfärdar en skattefri baspension på 15 000 kr i månaden för alla från 66 års ålder som skattefinansieras. Därför föreslår Pensionsmyndigheten en bred statlig utredning för att ta upp frågeställningar om alternativen.
Nicholas Barr, professor vid London School of Economics var rådgivare när Sverige genomförde den stora pensionsreformen i slutet av 1990-talet. Han är en stark förespråkare internationellt för det svenska pensionssystem. Han uppgav under seminariet att han inte bara värdesätter strukturen av pensionssystemet utan även processen med bred politisk förankring när systemet reformeras. Skämtsamt uttryckte han att han som britt är avundsjuk att Storbritannien inte har problem som bara är på vår svenska nivå.
– Sverige och Kanada är de två länder som har haft de mest stabila pensionssystemen under de senaste 25 åren. Det vore synd om Sverige gav upp ett välfungerande system. Det är därför bättre om Sverige går vidare med alternativ 2 med höjd pensionsavgift och ett reformerat grundskydd, sade Nicolas Barr.
Han stödjer därmed i stort det befintliga systemet och föreslog höjda pensionsavgifter eller en gas i systemet. Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, har en något vassare tongång än de flesta experter.
– Det första som borde göras är att höja pensionsavgiften till 20 procent. Sedan borde man lägga begreppet respektavstånd i papperskorgen. Där kan man också lägga den parlamentariska pensionsgruppen, som inte lyckats ta några beslut utom införandet av inkomstpensionstillägget, vilket var ett misstag. Jag tycker att Pensionsmyndighetens önskemål om en bred utredning kring deras systemvalsalternativ är poänglöst, då vi redan har den kunskap vi behöver. Men jag har gett upp hoppet om framtiden vad gäller pensionsdebatten, för ingen tycks orka fatta nödvändiga beslut, säger Joakim Palme.
Regeringen representerades av statssekreteraren Anna Pettersson Westerberg som betonade värdet av att inte göra större förändringar än nödvändigt i pensionssystemet och vikten av det breda samarbetet i Pensionsgruppen som tidigare varit en framgångsfaktor för att Sverige ska ha ett stabilt pensionssystem.