Om man går tillbaka till för ett år sedan såg både Sverige och värlsdsekonomin ”nattsvart” ut. Men samtidigt har massiva stödåtgärder och stimulanser av olika slag pumpats in i ekonomin. Så den stora frågan vem som ska betala för virus-kalasets bieffekter blir: nästa generations skattebetalare. Det säger Åsa Hansson och Andreas Bergh, båda docenter i nationalekonomi vid Lunds universitet.
I ett samtal på webben Vid Lunds universitet har man låtit Hansson och Berg diskutera utfrån tittarnas frågor. Det blev ett intressant samtal om om corona-pandemin och dess effekter på både nuvarande och framtida ekonomin.
En av de största följderna av pandemin är skräcken för en ekonomisk kris. Så d frågor man försökte besvara i samtalet var bland andra hur har det egentligen gått? Vad har Sverige gjort och vad har andra länder gjort? Och var kommer alla pengar ifrån som skjutits till stödåtgärder?
Åsa Hansson menar att Sverige som helhet är i en sämre situation nu jämfört med för ett år sedan, men att även före corona var vi på väg ut ur en högkonjunktur. BNP föll kraftigt förra våren och det la sig som en våt filt över hela världen.
– Men om man ser var vi är idag så ser det mycket bättre ut, än vad jag hade vågat tro för ett år sen. Sverige och vissa andra länder har inte drabbats lika hårt som andra. Det har samtidigt kostat pengar att övervintra den här krisen.
Världsekonomin har sjunkit över hela världen, men enligt IMF:s prognoser ska den komma tillbaka och man ska kunna se en ökad tillväxt redan 2021. Kanske lika mycket som den föll 2020, men det är bara spekulationer. Problemet är inte att kapitalet har förstörts utan det handlar om att de flesta verksamheter har stannat av.
– Många har höga förhoppningar på att det kan ta fart igen, säger Andreas Bergh.
Det många har ifrågasatt och något som även diskuterats både avigt och rätt även på politisk nivå är stödpaketen. Har de hjälpt eller stjälpt? Många av de kriåtgärder som togs till sa man var för att bevara företagsstrukturer.
– Det tror jag är problematiskt, därför att i alla stora kriser passar företag på att rationalisera, ställa om och hela samhällsekonomin förändras. Även om det är jobbigt när det händer, så är det alltid så att det på lång sikt gynnar oss och så kommer en ny tillväxtvåg senare, eftersom vi har ställt om. Risken finns alltid att man lägger mycket pengar på att fördröja omställningarna och tar bort omställningstrycket med pengar på fel stödåtgärder. Sådant har vi gjort förr, som när man trodde att krisen i svensk varvsindustrin var tillfällig. Det var den inte, säger Andreas Bergh.
Enligt regeringens bedömning från februari 2021 beräknades de budgetpåverkande åtgärderna kosta cirka 389 miljarder kronor. Det motsvarar runt 15 procent av de totala offentliga utgifterna under ett år, skriver Ekonomifakta.
Så helt logiskt blir då frågan varifrån kommer alla pengar till omställningsbidraget? Det är ju inte så att det finns massor av pengar undanstoppade som regeringen kan plocka fram. Utan det staten får göra är att ta in mera pengar i skatt, något man normalt sett inte gör mitt i en kris. Utan istället måste man låna från framtida skattebetalare. Eller skapa nya pengar. Nackdelen med det är att man spär ut valutan så att alla som inte får en del av stimulanserna får en lite mindre andel av den totala andelen euro eller kronor som finns.
– Det är ett sätt att spä ut kostnaderna för stimulanserna på alla, även på människor som finns i framtiden. Ibland hör man en oro för att länder ska gå i konkurs, men de kan inte gå i konkurs. De kan beskatta sin befolkning och de kan skapa hur mycket valuta som helst, säger Andreas Bergh.
– Det är väldigt lite diskussion om hur det här ska finansieras. Men det är någonting som tyvärr blir nästa generations problem, säger Åsa Hansson.