Jobbonärerna blir fler och vi matas också om vilka positiva ekonomiska effekter vi får ju längre vi jobbar. Men hur bra är det för vårt välmående?
Om det forskar Isabelle Hansson vid Göteborgs universitet.
Det blir bara fler och fler jobbonärer.
Men hur påverkas egentligen vårt välbefinnande av ett förlängt arbetsliv?
Isabelle Hansson är fil.dr. i psykologi vid Göteborgs universitet, och forskar om psykologisk utveckling och anpassning under åren före och efter pensioneringen.
I forskningsprojektet “HEalth, Aging and Retirement Transitions in Sweden (HEARTS)”, som pågått sedan 2015, är de just framme vid frågan om vem som gynnas av ett förlängt arbetsliv. Projektet finansieras av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).
Var femte jobbar på grund av ekonomi
Än så länge är resultaten preliminära, men det första som de kan konstatera är att det har blivit allt vanligare att kombinera arbete med pension.
– Det ser vi även i vår undersökning – ungefär 30 procent av de som har börjat ta ut ålderspension är fortsatt yrkesverksamma, säger Isabelle Hansson.
Vilka drivkrafterna är till fortsatt arbete varierar:
– De allra främsta drivkrafterna handlar om arbetets mening och innehåll. Att man trivs med sitt arbete och att det ger social och intellektuell stimulans.
Men ungefär var femte pensionär – och flest kvinnor – fortsätter att arbeta på grund av ekonomiska skäl.
– Man har inte råd att sluta. Här är det vanligast hos kvinnor och personer som jobbar inom yrken med kortare utbildning – såsom serviceyrken.
Män slutar jobba tack vare bra ekonomi
Bland dem som fortsätter att arbeta i pensionsålder är flest män. När de väl slutar att arbeta är det av ekonomiska skäl – de har tillräckligt med pengar.
Behov av flexibilitet och inflytande av sin arbetssituation är viktiga faktorer när man står inför valet att gå helt i pension eller arbeta också.
– De allra flesta som fortsätter arbeta efter 65 arbetar deltid. Här är drivkrafterna att man samtidigt vill göra något annat, nya saker, utanför arbetet. Man vill arbeta mer på sina egna villkor vilket är viktigt för arbetsgivare att vara medvetna om.
En väsentlig andel som fortsätter att jobba upplever sig också behövda hos sin arbetsgivare. Men att vara behövd är inte tillräckligt i längden, visar forskningen. Om det inte finns ett tillräckligt personligt värde kan man tänka sig att sluta jobba.
Därför vill man inte jobba mer
Av de som ändå väljer att gå i pension vid 65 år eller tidigare anger en betydande andel att arbetet är för pressande, mentalt ansträngande och att kroppen inte orkar.
– För de personerna skulle det krävas någon form av anpassning eller justering av arbetets omfattning. Här ser vi också att det är vanligare att kvinnor anger hälsorelaterade skäl.
I den här gruppen rapporterar många ett lägre välbefinnande innan pensioneringen – de är slitna, men upplever sedan återhämtning och positiva effekter efter pensionen.
Ändå är det de som går i pension senare som mår bättre i det stora hela.
– Det är viktigt att vara medveten om att skälen till att gå i pension respektive fortsätta arbeta har stor betydelse för vad det innebär att stanna kvar i arbetslivet. Gör man det för att man av olika skäl inte har möjlighet att sluta kan det få negativa effekter, säger Isabelle.
De tjänar på ett längre arbetsliv
Hon säger att resultaten hittills är ganska väntade, men belyser hur olika förutsättningarna är för människor.
– När vi pratar om att fler borde arbeta längre är det viktigt att vara medveten om vad som faktiskt påverkar när och hur man går i pension. Vi kan konstatera att många vill och kan fortsätta arbeta, men det finns också de som vill lämna tidigare, och som fortsätter av andra skäl än att man mår bra av det.
Så, kan man säga vilka som gynnas av ett förlängt arbetsliv?
– Vår nuvarande forskning pågår i två år till. Men genom våra resultat hittills kan vi konstatera att de som fortsätter att arbeta högre upp i åldrarna skiljer sig på flera sätt från de som inte gör det. Det är i högre grad män och personer med högre utbildning som fortsätter arbeta, vilket delvis kan relateras till hur förutsättningarna ser ut på arbetsmarknaden. Vi kan också konstatera att de som fortsätter att arbeta av ekonomiska skäl rapporterar lägre välbefinnande, medan de som anger skäl kopplat till arbetets innehåll och mening mår bättre.