Att lagra solenergi är i sig inget nytt, men att göra det på ett effektivt sätt har varit en av de stora utmaningarna. Nu kan några forskare vid Linköpings universitet ändra på det. De har nämligen skapat en molekyl som absorberar energi från solljus och lagrar energin i de kemiska bindningarna i molekylen.
På sikt är tanken att molekylen ska kunna användas effektivt till att fånga in och lagra solenergi som ska kunna användas för senare bruk. Studien har publicerats i Journal of the American Chemical Society, JACS.
– Vår molekyl kan ha två olika former: en grundform som kan ta upp energi från solljus, och när den gör det ändrar molekylen struktur till en form som är mycket mer energirik men ändå stabil. På så sätt är det möjligt att lagra energin från solljuset i den här molekylen på ett effektivt sätt, säger Bo Durbeej, professor i beräkningsfysik vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet, som har lett studien.
En av de största utmaningarna är hur man ska ta tillvara på den energi som kommer från solen till jorden. Ett sätt är solenergianläggningar, men det man försöker åstadkomma nu är nästa steg. Det vill säga att lagra energin effektivt så att den finns tillgänglig även när solen inte skiner.
En intressant aspekt i just den här studien är att man vänt på processen. Istället för att göra experimentet först och låta teorin bekräfta densamma – har man teoretiserat, simulerat och gjort olika beräkningar på en superdator vid Nationellt superdatorcentrum, NSC, i Linköping. Genom dessa beräkningar kom LiU-forskarna fram till att deras molekyl och den kemiska reaktionen borde fungera och ske väldigt snabbt, inom 200 femtosekunder. För att sedan bekräfta att det fungerade i verkligheten framställde forskarkolleger vid Research Centre for Natural Sciences i Ungern molekylen med olilka experiment.
– I de flesta kemiska reaktioner går man från ett tillstånd där en molekyl har hög energi till ett tillstånd med låg energi. Här går vi tvärtom från att en molekyl har låg energi till att den har hög energi. Detta borde rimligen vara svårt, men vi har visat att det är möjligt att få en sådan reaktion att ske både snabbt och effektivt, säger Bo Durbeej.
Nästa steg är att ta reda på hur den lagrade energin på bästa sätt kan frigöras från den energirika formen av molekylen.