Det är ett faktum att vi lever allt längre. Och den stora förändringen är att vi är många fler som blir riktigt gamla, vilket driver upp medellivslängden. Under 2016 var den förväntade medellivslängden för kvinnor 84 år och för män 81 år, enligt SCB. Siffror som ökat rejält sedan 1960-talet, då de låg på 75 år för kvinnor och drygt 71 år för män.
I dag ökar den genomsnittliga medellivslängden varje månad med 4,4 dagar säger Göran Hägglund, ordförande Pensionsmyndigheten till EFN i en intervju.
Ofta framställs den ökade medellivslängden som problematiskt med ohållbara samhällsekonomiska beräkningar och krav på att nuvarande system i allmänhet och pensionssystemet i synnerhet måste anpassas därefter. Bland annat debatteras höjd pensionsålder, något som många inte känner sig bekväma med.
Den ökade medellivslängden borde ses som en fantastisk framgång för vårt samhälle. Många äldre är i dag både fysiskt och mentalt friska och kan vara en tillgång för samhället.
Men då krävs det ett samhälle där det finns möjligheter för de allt friskare åldringarna att bidra.
I Pensionsåldersutredningens delbetänkande, Längre liv, längre arbetsliv, från 2012 skrivs det att forskning visar att dagens äldre har goda intellektuella förutsättningar för att arbeta längre.
Det handlar om att äldre som är friska och gärna arbetar längre ska erbjudas möjligheten att stanna kvar i arbetslivet. Förändringen som måste ske är en anpassning av arbetslivet. Något som Mats Persson (L), ledamot i Pensionsgruppen lyfte i söndagens Agenda.
Det är med andra ord inte bara våra nuvarande system som måste anpassas efter den ökade medellivslängden för att vi ska få en hållbar kalkyl. Det måste finnas ett fokus på hur arbetslivet och arbetsmiljön kan anpassas för äldre så att de har möjlighet att stanna kvar i arbetslivet längre.
Louise Svensson