Premiepensionssystemet är utformat för att ta hand om olika sparares behov. Det erbjuder alla som är roade av kapitalförvaltning ett fondtorg med ett stort utbud av kraftigt rabatterade fonder där de kan sätta ihop sina egna fondportföljer. Samtidigt kan övriga ägna sig åt andra saker utan att behöva oroa sig. Det finns inga starka skäl att vara på fondtorget om man inte är road av det.
På så sätt tillför ett extra lager av ppm-tjänster inget mervärde. Däremot ökar det avgiftsuttaget, som vi har skrivit om tidigare. När massfondbyten stoppades för drygt ett år sedan hoppades många att ppm-rådgivarnas dagar var räknade. Tyvärr stämde inte det. Bolagen flyttade bara in i systemet genom att omvandla de gamla fondbytartjänsterna till fond-i-fond-lösningar och avgiftsuttagen tog ytterligare ett kliv uppåt.
En sak som ändå förbättrades var transparensen. När förvaltningen hamnade under FI och Pensionsmyndighetens kontroll försvann plötsligt de osannolika avkastningssiffror som var vanliga tidigare. Däremot levde avkastningshistoriken kvar i telefonförsäljningen och på nätet. Man kan anta att de rör sig om simuleringar istället för empiri.
Under den senaste veckan har en simulering av AP7 Aktiefonds utveckling figurerat på internet. Det började med Aktiva fonder på sin webbplats påstod att AP7 Aktiefond i dag fortfarande skulle ligga på minus 30 procent om startdatumet hade varit för fem år sedan. Uppgiften plockades sedan upp av journalisten Andreas Cervenka som obegripligt nog tog Aktiva fonders påståenden för givna och publicerade en text med samma budskap. Senare spred även andra bloggar som The Insider påståendet vidare.
Det som är uppseendeväckande är inte att det i praktiken är omöjligt att säga hur en fond har förvaltats innan den fanns, utan att beräkningen missar så grovt (25-35%). I bästa fall illustrerar den faran med simuleringar, men mera sannolikt är att den felaktiva beräkningen är avsiktlig. Telefonförsäljarnas business bygger ju på att de kan förespegla bättre resultat än AP7 Såfa.
Ett annat återkommande problem när vi försöker informera om det förvalda alternativet i systemet är att många opinionsbildare och journalister väljer att bortse från årskullsförvaltningen, som var den stora förändringen 2010 när Premiesparfonden ersattes av AP7 Såfa. Så även i det här fallet.
Förändringen innebar bland annat att risken sänktes för en 65-årig sparare, tvärtemot den bild som ofta ges. Vid den åldern ligger en tredjedel av pengarna i AP7 Räntefond och två tredjedelar i AP7 Aktiefond. Tio år senare har risken sänkts ytterligare och fördelningen är den omvända, två tredjedelar räntefond och en tredjedel aktiefond.
Premiepensionssystemet är något svenska folket ska vara glada över, som är värt att bevara och utveckla. Därför behöver det skyddas från avarter som hotar systemets legitimitet.
Mer om hävstänger och telefonförsäljare nästa vecka.
Trevlig helg
Johan Florén