Så här i sommartider känns det helt rätt att ta en liten djupdykning ner i glassbägaren. Vi börjar med lite kort fakta. Ordet glass kommer från franskans glace och består traditionellt av socker, äggula och grädde eller mjölk. Luft är även en viktig beståndsdel, men till skillnad från de andra ingredienserna är det inte reglerat hur mycket luft fabrikstillverkad glass får innehålla.
Ursprungligen var glass bara en blandning av fruktsaft och snö. Senare kom fler smaker, då man i Persiska riket laborerade med bland annat rosenvatten, saffran och honung. I Romarriket började man även blanda mjölk i snömoddsglassen, och vi rör oss nu mot något som mer kan likna det vi idag kallar för glass. Under denna tid var glassen få förunnad, det var en lyxprodukt reserverad för de priviligierade. Alexander den store benämns ha varit en stor glassfantast.
Glassen anses ha spridits från Italien till Frankrike under 1500-talet med hjälp av blått blod, då Katarina av Medici gifte sig med den franska prinsen Henrik II. Som så vanligt är så spred sig de kungliga trenderna ner till överklassen och på 1660-talet öppnades den första glassbaren i Paris, Cafe Procope. Under 1700-talet började glassen säljas till allmänheten och fick spridning genom grossistfirmor. Det går även att finna ett glassrecept i Cajsa Wargs kokbok från 1755.
För svensk del började gatuförsäljning av glass 1890, och 1917 öppnade italienaren Pietro Ciprian en glasskiosk vid St. Eriksplan i Stockholm. 1927 uppfanns vad vi idag kan kalla den första glassmaskinen och massproduktionen tog fart. Puckstången, den första glasspinnen i Sverige, kom 1935 och 1968 började Hemglassbilen köra ut glass i svenska bostadsområden.
Där någonstans är vi väl nu. Glassen har gjort en riktigt klassresa och rört sig från finrummet ut till parkbänken i solen!
Trevlig helg önskar vi på Förvalt!