I vår hållbarhetsredovisning 2020 intervjuade vi Bo Becker, professor i finansiell teori vid Handelshögskolan i Stockholm, för att höra hans akademiska syn på hållbarhetsrisker ur ett finansiellt perspektiv. Men även hans syn som ekonom på vad som bör ge störst effekt för att vi globalt ska kunna genomföra en omställning för att uppnå klimatmålen.
Hur tycker du att en investerare ska se på hållbarhetsrisker i sin pension rent finansiellt? Egentligen behöver man inte tänka så mycket på de exakta riskerna som pensionssparare. Det finns så klart massor av stora risker och osäkerhet. Ekonomin kan gå bra eller dåligt, den tekniska utvecklingen kan gå långsamt eller snabbt, den politiska dynamiken kan vara mer eller mindre konstruktiv. All denna osäkerhet påverkar avkastningen på aktier. Men det behöver man inte ta ställning till för att investera på börsen. Har man en bred diversifierad portfölj så får man leva med de riskerna men som tröst får man högre avkastning än om man sätter in pengarna på banken.
Men hur ser du på den finansiella risken att tillgångar riskerar att förlora värde, exempelvis risken för så kallade stranded assets? Det finns redan massor med stranded assets. Exempelvis är väl kolgruvor i Västeuropa och USA i princip redan osäljbara. Det är en del av den ekonomiska processen att tillgångar tappar i värde, eller till och med blir värdelösa. Det är därför börserna går upp och ner hela tiden, med miljardbelopp.
Klimatomställningen kommer därför säkert innebära att det går bra för vissa företag och dåligt för andra, men hållbarhet är inte speciellt på det viset. Man behöver inte tänka på vad sannolikheten är för att ett teknikskifte raderar ut Apples marknadsandelar, eller att en läkemedelsjätte går under på grund av nya metoder för att ta fram läkemedel. Det är exempel på stora och viktiga risker, men man behöver inte sätta sig in i dem för att investera i aktier. På börsen är man exponerad mot allt som händer i ekonomin.
Diversifiering verkar vara grunden till det resonemanget? Ja, finansiell forskning och praktik har visat hur enormt viktigt och värdefullt diversifiering är, och hur lite man i övrigt kan göra för att lyckas på börsen. Riskspridning gör att man bara är exponerad mot den totala rörelsen på börsen, och då är risken mycket mindre än om man investerat hela sin portfölj i en aktie.
Modern investering på börsen sker huvudsakligen via diversifierade fonder och det behöver inte vara dyrt. Detta är en enormt värdeskapande funktion som den finansiella sektorn producerar. Den gör att vi alla kan ha en andel i börsnoterade bolags framtida vinster utan att vara delaktiga i deras verksamhet.
I och med att man uppfann diversifierade fonder med breda innehav och låga avgifter blev det möjligt för alla att delta på börsen. Nu är det basen för många av världens pensionssystem.
Så ur ett finansiellt perspektiv gör du ingen skillnad på hållbarhetsrisker och andra risker?
På lång sikt finns det massor av stora risker. Hållbarhetsriskerna är stora på lång sikt, säg 20-30 år bort, men på så lång sikt möter alla företag existentiella hot. På den horisonten händer det så enormt mycket. 1990 var USAs tre största börsföretag IBM, Exxon och General Electric. Nu är bara ett av dessa företag (Exxon) kvar bland de 50 största och tre av de fem högst värderade amerikanska bolagen fanns inte ens 1990 (Amazon, Facebook och Google).
Hållbarhetsrisker är så klart stora och viktiga ekonomiska risker. Men i princip behöver man inte förstå specifika risker, inte ens så stora, för att investera på börsen genom breda fonder. Premissen är att man får betalt för att man bär den risken. Därmed inte sagt att börsen har rätt om klimat, eller andra långsiktiga risker.
Hur kan en pensionssparare bidra till en hållbar utveckling genom sina investeringar? Som investerare, precis som konsument eller anställd, kan man välja att inte investera i, köpa produkter och tjänster från, eller jobba för, ett bolag som man inte tycker uppträder hållbart. Inte av finansiella skäl, utan baserat på annan hänsyn. Kanske är den finansiella konsekvensen negativ: hållbart tvättmedel är kanske dyrare eller sämre på något sätt. Och så kommer det rimligen att vara även med hållbara investeringar i längden och i stor skala: om det ska stimulera till mer hållbar verksamhet får man nog ge något avkall på rent finansiell avkastning. Inte varje gång såklart, ibland är en hållbar investering mycket lönsam. Men om vi pratar om att rädda klimatet får man nog räkna med sämre avkastning eftersom det är en stor och dyr omställning. Ska investerare bära kostnaden för detta? Eller skattebetalare? Eller konsumenter? Det är en svår fråga tycker jag.
Så du menar att man måste ge avkall på avkastningen om man vill investera hållbart? Ska man ha riktigt stor påverkan som investerare måste man ändra investeringskalkylerna via lägre kapitalkostnad för företaget och därmed lägre avkastning för investerarna.
Det är inte så att företag har massor av lönsamma, hållbara investeringsmöjligheter och det enda som saknas är att någon pekar på att klimatet är viktigt. De flesta stora investeringar görs efter noggrann planering och med stor eftertanke. Vill man ändra hur besluten sker är det säkra sättet att ändra kapitalkostnaden. Men företagets kapitalkostnad är detsamma som avkastningen för investerarna.
Ta ett polskt energibolag som exempel. Hur ändrar man deras beslut? Säg att de får betala åtta procent per år i ränta om de bygger ett kolkraftverk och finansierar det med banklån. Men här finns ett grönt banklån med två procent i ränta om de bygger vindkraftverk. Då har deras kapitalkostnad ändrats ordentligt. Men det innebär även riktigt stor skillnad i avkastning för investerarna, såsom pensionsbolag. Åtta och två procent ger helt olika pension. Efter tjugo år har den som investerat till åtta procent tre gånger så stor förmögenhet. Detta är bara ett exempel, men vill man åstadkomma stor impact kostar det pengar i form av lägre avkastning.
Gäller samma funktion på aktiemarknaden? Bolag som anses hållbara har ju stigit kraftigare än tobak och fossilbolag under senare år.
Tobaksbolagen är det tydligaste exemplet på aktiemarknaden, eftersom det är så många investerare som inte vill äga cigarettillverkarnas aktier. Därmed har aktiepriset pressats. Detta lägger kanske sordin på tillväxt och investeringar i dessa företag. Å andra sidan behöver dessa företag inte investera så mycket. Kanske energibolagen kunde vara bättre måltavlor.
Men om alla stora fonder avstår från att investera i aktierna får vi en effekt? Ja förr eller senare, om tillräckligt många vägrar att äga en grupp aktier, uppstår prispåverkan. En högt värderad aktie innebär att det är billigt att finansiera investeringar, att kapitalkostnaden är låg för företaget. Detta skulle gynna investeringar i t.ex. vindkraft. Men den högre värderingen innebär också att avkastningen från företagets kassaflöden blir mindre för de som delar på vinsten.
Om många investerare säljer oljebolagens aktier och köper vindkraftsbolagen så blir oljebolagets aktie lågt värderad och vindkraftsbolagets högt värderad. Detta kan såklart locka investerare som är enbart finansiellt motiverade, som då motverkar de hållbara investerarna.
Det gör att börsen är en svår väg framåt i klimatfrågan. Det räcker inte att några stora investerare tackar nej utan man måste komma runt problemet att andra investerare lockas att investera i en aktie som handlas med lägre värdering. Det finns t.ex. amerikanska fonder som specialiserar sig på att äga ”sin stocks”, d.v.s. alkohol, tobak och vapen. De handlar indirekt mot hållbara investerare, och försöker tjäna pengar på deras bekostnad.
Världen är komplex och stora bolag har många aspekter att tänka på. Så input från stora investerare kan helt klart få bolagen att tänka i andra banor. Det kan göra nytta. Men framförallt drivs beslut av finansiella överväganden. Finns det gott om lönsamma möjligheter inom solkraft kommer ett bolag som BP att investera i det, och är det olönsamt med kolkraft slutar de investera i det.
Så vad är det som verkligen krävs för att åstadkomma en hållbar omställning?
Att rädda klimatet kostar pengar och någon måste betala. Stora utmaningar är t.ex. att ställa om Kinas och Indiens energisektorer från kol. Att pensionsbolagen skulle bjuda på denna stora omställning genom låga avkastningskrav och därmed låga pensioner låter inte som en realistisk plan. Jag tror att några som puffar för detta har räknat fel vad gäller kostnaderna eller pensionsparares kapacitet att bära denna börda.
Bland ekonomer råder det närmast konsensus att det smartaste sättet för att uppnå klimatmålen är en global CO2-skatt. Anledningen att det är så mycket bättre än att gå via kostnaden för finansiering, är att en CO2-skatt inte bara träffar nya investeringar utan även existerande anläggningar och investeringar som kan finansieras av bolagen själva. Och den är effektiv då ingen behöver bedöma vilka investeringar som är hållbara eller inte, utan alla får göra det som är lönsamt bara man inser vad CO2-skatten kommer att kosta dem.
Men det är svårt att vinna gehör för en CO2-skatt i Kina och Indien likt den vi har i Europa. En CO2-skatt skulle ha negativa ekonomiska konsekvenser och tvinga ländernas befolkningar att avstå från billig energi. Det är ekonomiskt kostsamt och politiskt svårt. Då kunde man önska att om hela omställningen går via börsen så blir det gratis. Men så är det nog inte, det kostar lika mycket. Frågan är vem som ska bära kostnaden.
Vad är din syn på vad kapitalmarknaden ändå kan göra för att ta ansvar sett till de hållbarhetsutmaningar vi står inför? Man kan självklart ta hållbarhet i beaktande. Det viktiga är att ha proportionerna klart för sig. Det är som att köpa hållbart tvättmedel eller ta bussen istället för bilen. Det är ett positivt beslut med viss nytta men inte avgörande för världen. Samma sak gäller för fonder. Vi måste skala ner förväntningarna lite. För att uppnå stor förändring av klimatpåverkan är skatter vida överlägsna aktivism via aktiemarknaden.
Jag tror att finansbranschen därmed är mindre spännande än det låter, sett till hållbarhet. Att investera på ett sätt som verkligen ändrar spelplanen, skulle kräva mycket lägre avkastning. Här är branschens ansvar att vara realistiska: antingen skala ner hållbarhetsambitionerna eller de finansiella avkastningsambitionerna. Annars blir det orealistiska löften. Att få en helt normal avkastning och stor påverkan på lång sikt, det är orimligt.