En stor plastläcka i växthusindustrin har upptäckts i Spanien. Det rör sig om storskalig produktion av grönsaker och och frukt och det handlar om att mikroplastföroreningar tros ha läckt ut sedan 1970-talet i det omrkingliggande Medelhavets sjögräsbotten. Forskarna som gjort studien har lyckats spåra svåra plastföroreningar sedan 1930-40-talet genom att analysera sjögrässediment.
Det som oroar är att hälften av de svenska gurkorna och en femtedel av tomaterna i Sverige idag importeras från Spanien, enligt Jordbruksverket. Det handlar om området Almería i sydöstra Spanien. Det är även känt som ”the sea of plastic”. Enligt en ny studie har den intensiva plastanvändningen i växthusindustrin lett till ständigt ökade utsläpp av mikroplaster sedan intensifieringen av jordbruket under 1970-talet.
– Almería är unikt i Europa för att det är en av de få mänskliga strukturer som kan ses från rymden för att det är så stort. Området står för ungefär en fjärdedel, eller tre miljoner ton, av den totala spanska exporten av grönsaker och frukt, säger Martin Dahl, forskare i marin ekologi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, som är förste författare till studien i tidskriften Environmental Pollution.
De senaste åren har utsläppen av mikroplast uppmärksammats allt mer. Och enligt en sammanställning som kom 2019 från University of Newcastle får vi människor i oss mikroplast motsvarande 2 000 mikroplastpartiklar per vecka, eller ett kreditkort på 5 gram.
Som det ser ut i dagsläget känner man inte till några hälsorisker från mikroplasterna som hittats i mat och dricksvatten. Det man vet är att större partiklar inte tas upp av tarmen och då gör alltså inte kroppen det heller. Men, man ser att mindre partiklar tas upp, men det är ändå fortfarande så pass lite att det är svårt att avgöra om det blir några bieffekter.
Därför behövs mer forskning för att vi ska få kunskap om hur mikroplaster påverkar miljön och maten.
Därför blir forskningen kring sjögräsängar intressanta menar Martin Dahl.
– Sjögräsängar skulle kunna fungera som ett första steg i överföring av mikroplaster till djur, då många betar på sjögräs eller lever i dess sediment, och på sätt får i sig plaster.
Sjögräsängarna fungerar alltså som ett filter för kustområden och plockar upp mikroplaster, från land som fastnar på bladen eller hamnar på botten. de stabiliserar och bygger upp tjocka sedimentlager som kan användas som historiska miljöarkiv för att bland annat studera ackumulation av mikroplaster över tid.
I Sverige har Livsmedelsverket sammanställt vilka hälsorisker som finns med mikropartiklar respektive nanomaterial av plast. Man har också undersökt hur mycket sådana föroreningar det finns i dricksvatten i Sverige. Arbetet var ett regeringsuppdrag där slutsatsen av rapporten som gick till regeringen visade att förekomsten av mikropartiklar var låg och enligt den forskning som finns idag inte antas påverka hälsan.
– Man vet generellt ganska lite om vad för effekt mikroplaster har på miljön, men däremot vet man i dag att plast och mikroplaster förekommer nästan överallt i havet och därför tycker jag att man ska dra öronen åt sig. Historiskt så brukar det vara en viss tidsförskjutning från upptäckten av nya miljögifter till dess att man ser effekter, som exempelvis med PCB och DDT, säger Martin Dahl.
Att forskarna har valde att undersöka just området vid kusten utanför Almería beror på att det sedan tidigare har varit känt att växthusodlingen har en hög konsumtion av plast och att detta kan orsaka eventuella mikroplastföroreningar i omkringliggande sjögräsängar, som man vet är bra på att fånga upp partiklar som transporteras med vattnet.
– Det återstår fortfarande många frågetecken kring vad för effekt mikroplasterna har på sjögräsekosystemen, men jag hoppas att den här studien kan uppmärksamma den problematik som uppenbarligen finns kring mikroplastföroreningar, inte bara i Almería utan i havet i stort, säger Martin Dahl.
Mer information
Artikeln ”A temporal record of microplastic pollution in Mediterranean seagrass soils” är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Environmental Pollution.
Studien har gjorts av forskare från Stockholms universitet i samarbete med Centre for Advanced Studies of Blanes, Spanish High Council for Scientific Research (CEAB-CSIC), Svenska Miljöinstitutet (IVL) och Södertörns högskola.