Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Kan irrationella val vara rationella?

För länge sedan möttes två personer. Den ena hade ett spjut, den andra hade mat. Där och då insåg de att de kunde byta med varandra.

Foto: Youtube

Man skulle kunna säga att det var i det här ögonblicket som grunderna för ekonomi föddes. Det var startskottet för vad ekonomins byggstenar egentligen är?

Relationen mellan ägande och prissättning och hur ekonomin kan fungera utan att någon styr den.

Utifrån de här frågorna började ekonomer utforma ett ramverk av teorier för att kunna förklara hur vi människor beter oss när de resurser som finns är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov. De här teorierna är alltså ekonomi.

En av de principer som underbygger just ekonomi är att vi människor är rationella. Att vi gör val som ger oss lycka nu eller i framtiden. Men hur rationella är vi egentligen?

Alla människor gör nämligen irrationella val någon gång i livet. Något beteendeekonomer tagit fasta på tack vare Daniel Kahnemans och Amos Tverskys utveckling av Prospektteorin.

De två använde sina kunskaper i psykologi och ekonomi för att på ett helt nytt sätt se på vinster och förluster, samt hur irrationella vi människor är.

Det kan man jämföra med den neoklassiska ekonomin som alltid utgår från matematiska modeller och från att individen alltid agerar rationellt och väljer det alternativ som ger maximal nytta. De forskare som för fram alternativa tankesätt, som Kahneman och Tversky, samt Richard H Thaler, lutar sig hellre mot empirin. Det vill säga att de studerar hur människor faktiskt beter sig och drar slutsatser utifrån det. Alltså med beteendeekonomins genombrott kan man säga att människans irrationella beteende upphäver de gamla ekonomiska teorierna.

Så hur var det nu, kan irrationella val samtidigt vara rationella?

När vi pratar om ekonomilära sker det alltid en rangordning av olika alternativ baserat på deras relativa nytta, alltså ens preferens eller hur mycket man föredrar något sett till tillfredställelse eller belöning.

Om vi vet att chokladälskaren Hasse gillar chokladtårta mer än frukttårta och frukttårta mer än prinsesstårta, så kan vi anta att han hade valt chokladtårta om han valde mellan chokladtårta och prinsesstårta.

Under lördagen är Hasse bjuden på sin brorsdotters 7-årskalas. Hasses bror har satt fram tre olika tårtor. Chokladtårta, frukttårta och prinsesstårta.

När Hasse väl får en chans att smaka på tårtorna finns det bara en bit chokladtårta kvar och en bit prinsesstårta. Valet är alltså givet, Hasse siktar in sig på chokladtårtan. Men just när han ska ta tårtbiten rusar två barn fram mot chokladtårtan.

Hasse ser hur hans dröm försvinner bort. Han delar upp chokladtårtan i två bitar och ger till barnen och tar prinsesstårtan till sig själv.

Så vad hände egentligen? Hasse hade ju kunnat ta chokladtårtan till sig själv, men valde att inte göra det. Innebär det att Hasse är irrationell? Nej, enligt beteendeekonomin är det en större tillfredställelse att göra barnen nöjda, än tillfredställelsen han själv fått av att äta chokladtårtan.

Därför fattar han det ”irrationella” beslutet att nöja sig med prinsesstårtan.

Med andra ord det du tror är rationell vinstmaximering kanske inte alltid är det i slutändan då något annat kan dyka upp som ger större tillfredställelse.

 

Inspiration: Behavioral Economics: Full Series