Det verkar vara livat värre inför COP26 i Glasgow. Forskarna är oeniga och bråken avlöser varandra. BBC avslöjade till exempel att flera länder inte vill stödja IPCC:s senaste rapport och genom lobbying försökt påverka dem att ta bort formuleringar som att fasa ut fossila bränslen snabbt inom energisektorn till förmån för förnybara bränslen, detsamma gäller utfasningen av kolkraft.
Så spelar klimatmötet i Glasgow egentligen någon roll? Vilka förväntningar kan vi ha? Forskare vid Lunds universitet har uttalat sig om saken.
I veckan kom nyheten från FN och Stockholm Environment Institute (SEI) utsläppen från den planerade produktionen mer än dubbelt så stor än vad som är möjligt om man fortfarande ska klara målet. Gas, kol och olja fortsätter att öka trots de åtaganden som alla länder har gjort enligt Parisavtalet. Det blir därför tydligt att ansatserna inte är tillräckliga för att nå 1,5-gradersmålet och därmed pekar allt mot en 3-gradig uppvärmning till år 2100.
– Det är jättetydligt att löftena inte räcker, de måste skärpas. Regeringar och länder måste gå mycket snabbare fram för att nå Parisavtalet, säker Kimberly Nicholas, klimatforskare vid Lunds universitet.
Därför handlar det nu om hur man ska kunna höja ambitionsnivån än mer.
Och det slutar inte där. För den senaste IPCC-rapporten visade nämligen att uppvärmningen går snabbare än väntat. Fortsätter det i samma takt riskerar vi att passera 1,5 grader redan inom 10-20 år.
– IPCC-rapporten är väldigt stark och tydlig och bidrar förhoppningsvis till att ambitionsnivån höjs. Historiskt kan man se att rapporterna spelat roll genom att de ökat takten i klimatförhandlingarna, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.
Finansiering?
Under Parisavtalet lovade de rikaste länderna att ge 100 miljarder dollar om året till de fattigaste länderna i bistånd. Enligt en rapport från OECD når man inte upp till den summan. Senaste mätningen visade 79 miljarder dollar.
– De länder i världen som har orsakat den globala uppvärmningen har också ett ansvar att driva klimatomställningen, säger Kimberly Nicholas.
Det är avgörande för Parisavtalets trovärdighet att de rika länderna levererar vad de har lovat. Det är viktigt för de fattiga länder som släppt ut minst men som betalat det högsta priset för klimatkrisen.
Klimatanpassning?
Torka, översvämningar, värmeböljor, bränder. Hur kan vi anpassa våra samhällen till de klimatförändringar som redan är här?
– Forskningen om klimatanpassning har verkligen gått framåt, men tyvärr ser vi ändå inte att det har åstadkommits särskilt mycket. Vi ligger efter både med att få ner utsläppen och med att anpassa oss, säger Emily Boyd, föreståndare på LUCSUS (Lund University Centre for Sustainability Studies).
Detta kommer också att vara ett viktigt fokus under COP26. Det kommer dels att handla om finansiering, dels om vilka åtgärder som behöver vidtas.
– Men frågan är väldigt politisk så vi får se hur långt man kommer inom de formella förhandlingarna.
30 år av Bla bla bla, sa Greta Thunberg – men stämmer det?
Klimataktivisten Greta Thunberg var hård i sin dom när hon sammanfattade hur världens ledare har hanterat klimatkrisen hittills. Så ska man känna sig uppgiven eller kan saker och ting bli bättre?
– Än så länge minskar utsläppen mycket långsammare än vad målen föreskriver. Det behövs mer klimatpolitik, men också att klimatpolitiken får mer genomslag på andra områden, som exempelvis infrastruktur, skog och finans, säger Markku Rummukainen.
– Men, det har ändå också börjat hända saker, exempelvis ökar andelen förnybar energi, och bensin- och dieselbilar har börjat få konkurrens, och hur och vad vi konsumerar diskuteras också allt mer. Det har växlat upp väldigt mycket. Men eftersom det börjar från en låg nivå, tar det tid innan effekten slår genom, säger han.
Men leder allt jobb till någonting? Ja, menar Roger Hildingsson, statsvetare vid Lunds universitet, som forskar om klimatpolitik.
– Jag både håller med och inte håller med Greta. Hon har rätt i att det inte har gjorts tillräckligt och att man inte lyssnat ordentligt på vetenskapen. Men det är fel att säga att inget händer, allt är trots allt inte bara ”bla bla bla”.