Vi kommer att gästas av Magnus Lindkvist här på Förvalt. Magnus kommer att delge oss Fem framtidstänkarfel vi gör om pensioner. I sitt dagliga arbete utgår han från insikten att ingenting är så påverkat av nuet som framtidsprofetior.
Man kan säga att jag sysslar med intellektuell akupunktur. Jag sticker in små nålar för att i förebyggande syfte förhindra stelhet och sätta igång nya blodflöden. Ibland händer det något direkt hos patienten, ibland senare, säger Magnus Lindkvist.
Under våren kommer Magnus att skriva fem blogginlägg. Det första får du här nedan idag ”När jag blir sjuttio, då…” följt av ”Nu!”, ”Rik?”, ”Du” och ”Den Meningslösa Framtiden”.
Magnus är föreläsare, trendspanare och futurolog. 2009 utsågs han av Talarforum till Årets Talare och han är författare till böckerna Everything We Know Is Wrong (Svensk titel: Trendspanarens Handbok) och The Attack of The Unexpected. Läs gärna mer om Magnus!
Trevlig läsning!
”När jag blir sjuttio, då…”
På 1980-talet gick ”Titta Han Flyger” på TV. Den amerikanska komediserien handlade om en halvt misslyckad superhjälte. Huvudkaraktären hade hittat en dräkt med superkrafter och försökte nu lära sig flyga, bli osynlig och lyfta bilar, ofta med dråpliga resultat. Titta Han Flyger är en lysande metafor för hjärnans förmåga att tänka framåt. Vi har blivit beskaffade med möjligheten att tänka bortom det som finns framför oss just nu men det betyder inte att vi gör det särskilt bra. Tvärtom finns det mängder av exempel på att vårt framtidstänkande inte fungerar särskilt väl från oanvända årskort på gymmet till skilsmässostatistiken. Pensioner och pensionssparande är kanske en av de mest graverande exemplen och den här artikeln kommer belysa varför de miljoner som plöjs ned i reklam för särskilda fonder och pensionsbolag borde användas till framtidstänkarkurser für alle istället.
Livets Höst
När Järnkanslern Otto von Bismarck klubbade igenom Gesetz betreffend der Invaliditäts- und Altersversicherung skapades den moderna pensionen. Året var 1889. Pensionsåldern sattes till sjuttio år. Medellivslängden var i Tyskland då ungefär femtiofem. Om Bismarck uppfunnit pensioner i år, 2013, hade pensionsåldern varit runt etthundra. Att vi fortfarande klänger oss fast vid en fast pensionsålder som ska inträffa tidigare än vad den gjorde i Tyskland för etthundratjugo år sedan är nostalgi angränsande galenskap. Vanligtvis förs diskussionen om en senareläggning av pensionen med motiveringen att vi är friskare längre. Som om vi fortfarande livnär oss på att skruva muttrar i fabriker eller bära plankor på byggen. Den moderna ekonomin består av information som förvandlas och förädlas och det är ett yrke med en helt annan slags livscykel än det kroppsslitage som det industriella samhället förde med sig. För det första kan man argumentera för att man blir bättre på informationshantering med åldern. Lärare, beslutsfattare, trendspanare, historiker, konstnärer, med många flera yrkeskategorier kan gynnas av erfarenhet då de kan lära sig skilja på oväsen och signaler (min egen taffliga översättning av engelskans eleganta ”noise” and ”signal”). Men man kan även argumentera för att den mänskliga hjärnan kan dra nytta av att ta en paus. Alltså borde vi välkomna en virtuell pension där varje individ tilldelas tjugo arbetsfria år att tas ut max ett år i taget med minst tre års mellanrum från fyrtio års ålder. Det för oss vidare till nästa utmaning…
Magnus Lindkvist