Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Manipulera klimatet – en politisk drivkraft?

Enligt forskaren Ina Möller vid Lunds Universitet har geoengineering blivit politiserat och hon riktar speciellt kritik mot FN:s klimatpanel IPCC som tillskriver ett alltför stort värde på de nya teknikerna.

Foto: Juhasz Imre/Pexels

 

Låter det kontroversiellt?

Ina Möller, statsvetare vid Lunds universitet som har skrivit avhandling geoengineering, manipulation av klimatet.

För att få förståelse för vad geoengineering innebär måste vi backa i tiden.

Geoengineering är en klimatteknik som avser olika metoder för att manipulera jordens klimat.

Man kan gå så långt tillbaka som till 1841 när den amerikanske meteorologen James Pollard Espy publicerade ”The philosphy of storms” Där han redogör för sin termiska teori kring stormformationer och förklarar hur man kan skapa regn under torka. Genom att anlägga stora bränder och skapa uppvärmda luftkolonner argumenterar han för att det går att skapa nederbörd.

1896 var det den svenske kemisten Svante Arrhenius tur i Philosophical Magazine och Journal of Science. Och han är den förste forskaren i världen som beräknar hur en fördubbling av mängden koldioxid i atmosfären skulle kunna påverka klimatet. Hans förslag var kanske något radikalt, men han menade att om vi ökade mängden kolsyra i atmosfären skulle vi kunna och njuta av ett mer rättvist och bättre klimat.

Viktigt att nämna är att det inte har varit en utbredd idé, utan det har rört sig om enskilda forskare som har drivit teser kring ett ämne som i princip varit tabubelagt och kontroversiellt fram tills mitten av 2000-talet.

Först när Paul Creutzen (Nobelpristagare 1995) publicerade en essä om geoengineering 2006 luckrades tabut upp. Han redogör där för en räddningsplan om klimatet kollapsar. Genom att på konstgjord väg släppa ut svavelpartiklar i atmosfären kan man kyla ner systemet.

Cruetzen är själv noggrann med att säga att det inte är en ideal lösning men om vi inte får koldioxidutsläppen under kontroll kan vi bli tvingade att göra sådana här stora nedkylningsexperiment.

Låt oss därför återvända till forskaren Ina Möller igen, hon har nämligen skrivit några avhandlingar i ämnet, bland annat ”The Emergent Politics of Geoengineering”.

Ina Möller riktar skarp kritik i sin avhandling mot FN:s klimatpanel IPCC som hon menar sätter allt för stor tilltro till geoengineering. Hon menar att klimatpanelen inte kalkylerar med beteendeförändringar. Möller ifrågasätter varför IPCC inte räknar på konsekvenserna av till exempel minskat köttätande och minskat flygande.

Det råder alltså ingen tvekan om att geoengineering vuxit i popularitet, från att i princip ansetts som något ovetenskapligt och ganska ofint har det hamnat högt upp på den politiska agendan och enligt Möller handlar det inte bara om en desperation efter lösningar.

Istället handlar det om ett fåtal forskare från högt industrialiserade länder som ägnar sig åt att forska i tekniken och de är även flitiga på att sprida sina resultat.

Men det finns även en stor andel i forskarsamfundet som är tveksamma och anser att det är orealistiskt. Ett exempel är BECCS som går ut på att odla koldioxidslukande biomassa som sedan grävs ner i jorden vilka på så sätt kan ge minusutsläpp. Enda problemet är att det krävs en yta motsvarande Indien för att ”suga upp” 10-20 gigaton koldioxid per år, vilket är den mängd som behövs minskas, enligt flera klimatmodeller.

Möller avfärdar dock inte geoengineering helt, men menar att det inte får uppfattas som en lösning på det grundläggande problemet.

– I nästa IPCC-rapport förväntas geoengineering få ännu mer utrymme till följd av allt fler publiceringar, vilket är det som IPCC i hög grad utgår från. Men det innebär inte att teknikerna är realistiska eller ett bra sätt att få ner utsläppen. Vi behöver ju både ny teknik och ändra vårt beteende.

Möller påpekar också att de som ofta talar sig varma för geoengineering utanför forskarsamhället verkar inom utsläppsintensiv industri. Och att det indirekt gör att det finns risk för att tekniken blir en förevändning för att ducka för annan teknik och andra val som långsiktigt vore klimateffektivare.

– Det blir ett ”cherry picking-beteende” som möjliggör att fortsätta som tidigare, säger Ina Möller till Lu.se.

Dessutom finns det en baksida till som Möller tar upp i Miljöbloggen som kan få oerhörda konsekvenser för jordens totala klimat.

– Om vi skulle besluta oss för aerosolinjektioner kommer vi att kunna kyla ner jordens temperatur, men vi kommer inte att kunna sluta eftersom att det kräver att vi fortsätter tills koldioxidnivåerna är stabila. Men låt oss säga att vi av någon orsak måste sluta med tekniken på grund av krig eller en finansiell kris då kommer temperaturen att förändras i snabbare takt än förut. Det kallas med ett annat ord för ”termination chock”. Och det blir förödande för hela mänskligheten.

 

Fotnot: Den bärande tanken med geoengineering, eller climate engineering – svensk översättning saknas – är att på storskalig nivå manipulera klimatet för att stoppa den pågående uppvärmningen av jorden. Teknikerna finns inte i praktiskt bruk. Två huvudinriktningar kan urskiljas, där den ena syftar till att minska den inkommande solstrålningen medan den andra eftersträvar att minska mängden växthusgaser. Koldioxidavskiljning och lagring direkt från industrin, så kallad Carbon Capture and Storage, CCS, ingår vanligtvis inte i begreppet.