Hoppa till innehållet
ap7 logo Till AP7.se

Mikael Lindh Hok

Mörk framtid för kolet som energikälla

Kol är en av de största källorna till växthusgaser och har därmed ingen plats bland framtidens energikällor om vi ska lyckas uppnå Parisavtalets tvågradersmål. Det är de flesta i världen överens om. I USA och Europa har kolkonsumtionen minskat med 34 procent sedan 2009 skriver The Economist i senaste numret. IEA, internationella energimyndigheten, bedömer att kolförbrukningen kommer att minska med 8 procent under 2020, en nedgång som inte skett sedan andra världskriget.

Men kol utgör fortfarande cirka en fjärdedel av energikonsumtionen i världen. Samtidigt som Europa har tagit krafttag för att minska kolanvändningen har den ökat i Asien. Asien står i dag för cirka 77 procent av all kolanvändning, framförallt Kina. Om vi ska uppnå Parisavtalets tvågradersmål borde länderna ha som mål att inte investera i ny kolkraft och fasa ut existerande.

Sett med hoppfulla ögon har sol- och vindparker nu blivit den billigaste energikällan för cirka två tredjedelar av världens befolkning skriver The Economist och hänvisar till BloombergNef. Länders nya regleringar, banker och investerare, alla arbetar emot kolindustrin. Enligt IEA bedöms sol- och vindkraft vara större än både gas och kolkraft 2024.

Men, att bli av med kolberoendet är svårt. Många av dessa ekonomier är sammanflätade med kolindustrin sett till arbetstillfällen, utbyggd infrastruktur och långa affärskontrakt. Som John Hassler, professor på Stockholms universitet, betonade på vårt seminarium i Almedalen 2019 måste det bli dyrare med kol och parallellt måste utvecklingen av green tech ske . Om kolet bara blir dyrare så får det negativa effekter på BNP i kolberoende länder. 

Samtidigt ligger det i de asiatiska ländernas egna intresse att minska sitt kolberoende sett till klimatförändringarnas effekter med torka, bränder, översvämningar, stormar och högre havsnivåer. Kravet på myndigheterna att hantera smog i städerna för ökad livskvalitet ökar också. Men frågan är om länderna ställer om tillräckligt snabbt.