Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet
Maria Schultz

Obalans i pensionen när det föds färre

Man talar oftast om Japan som ett skräckexempel när man talar om låga födelsetal. Japanerna blir äldre, pensionärerna fler och för få barn föds. Japans befolkning minskar faktiskt, den har minskat med en miljon bara sedan finanskrisen 2011. Men nu sker alltså en förskjutning i Sverige också.

Enligt FN har Japan 126,7 miljoner invånare 2019, men fram till år 2100 lär den siffran har minskat till 83 miljoner. Vid det laget kommer hela 35 procent av Japans befolkning vara över 65 år.

Men även i Sverige minskar barnafödandet och ingen vet egentligen varför. Enligt studier ökar snittåldern på förstföderskorna. Men ingen av de förklaringsmodeller som forskare tillämpat tidigare verkar nu stämma. Det här är inte bara ett problem i Sverige. I Norge har statsminister Erna Solberg uppmanat befolkningen att skaffa fler barn.

Måttet på fertiliteten, som är en beräkning av hur många barn per kvinna som kommer att födas i snitt, har nu sjunkit i tio års tid och är nere på strax över 1,7 i Sverige.

Så vad innebär det för vårt pensionssystem i förlängningen?
– Det enda sättet man kan hantera det är att de äldre har sparat till välfärdsystemet själva. Det vill säga fonderat sparande. I dagens inkomstpensionssystem, bortsett från PPM, så är det faktiskt så att nuvarande generationer lever på framtida generationers insättningar och blir de färre blir det mindre pengar helt enkelt, säger Evert Carlsson, universitetslektor och expert på pensioner vid Göteborgs Handelshögskola till AP7.

Om man jämför Sverige med till exempel Japan, även om det kanske är att ta i hur skulle det då kunna te sig?
Ja, vi kommer att hamna i samma situation som flera andra länder att man försämrar förmånerna successivt samtidigt som man höjer avgifterna på detsamma. Men försämrade förmåner ligger närmast till hands.

Enligt Evert Carlsson innebär det att man kommer att tvingas att  ta hand om större delen av sin finansiering själv.

Nu kan ju inte forskarna ge en exakt förklaring till det minskade barnafödandet även om det inte är brist på teorier. Enligt vissa forskare handlar det om att kvinnor i allt större utsträckning vill satsa på sin karriär, men det rimmar ändå inte med familjepolitiken som vi har i Sverige och övriga norden.

Här är det relativt enkelt att kombinera barn med förvärvsarbete genom generösa system för föräldraledighet och barnomsorg – något som i grunden sägs göra fler benägna att faktiskt skaffa barn.

En annan teori som kanske inte är helt grundlös är att många upplever framtidens om osäker. Media driver också på mycket i sin skildring av brottslighet, och klimathotet hänger som ett mörkt moln över alla. Det pratas också allt oftare om en kommande lågkonjunktur, då ekonomin och arbetsmarknaden kan försämras.

– Människor kan ju nu ha en helt annan bild av utvecklingen i samhället än den som vi kan se i de ekonomiska nyckeltalen, säger Gunnar Andersson, professor i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.

Det som systemet hänger lite på är om de stora barnkullarna födda i slutet av 1980-talet och tidigt 90-tal kommer att vänta längre, i så fall bli effekten mycket större än om andra färre barnkullar väntar med att skaffa barn.

– Om inte tillväxten ökar kraftigt och om inte nativiteten ökar kraftigt, så kommer det att bli ett probem, avslutar Evert Carlsson.