När man läser om de mest framgångsrika investerarna i välden brukar ett ständigt återkommande tema vara långsiktighet. Långsiktighet går lite på tvärs med dagens anda där ögonblicklig bekräftelse står högt i kurs. I synnerhet i de sociala medierna. Dessutom bombarderas vi med nyheter och berättelser om personer som skapat sig förmögenheter på kort tid. Inte minst med alla nya digitala företag som växer fram och snabbt når den globala marknaden och som säljs för fantasisummor.
Samtidigt är långsiktighet och pensionssparande två sidor av samma mynt. Därför är det viktigt att ändå lyfta fram de goda exemplen som finns och vikten av ränta-på-ränta.
Om man just klivit in på arbetsmarknaden kan det vara svårt att tänka på att man någon gång i framtiden ska gå i pension. Och även om Warren Buffett inte är representativ i det avseendet, han är 86 år gammal och arbetar fortfarande i bolaget han drivit sedan 60-talet, så kan man nog säga att hans principer avseende investeringar är lika aktuella idag som de varit ända sedan han började med affärer i skolåldern.
Warren Buffett har en väldigt ödmjuk framtoning, trots att han är världens näst rikaste person. Hellre än att prata om sin förmåga som investerare och affärsman lyfter han gärna fram sin favoritprincip om ränta-på-ränta, det som Albert Einstein ibland påstås kalla ”Världens åttonde underverk” (som vi skrev om i december).
Riskornet på schackbrädet
För att belysa kraften i ”ränta-på-ränta” brukar Buffett berätta historien om riskornet på schackbrädet, vilken finns i en mängd olika versioner. Historien går ut på att personen som uppfann schackbrädet blev ombedd att sälja sin uppfinning till den lokala härskaren. Han gick med på detta om han fick betalt i riskorn i en stigande skala för alla 64 rutor på schackbrädet. För den första rutan skulle han få ett riskorn, i andra rutan dubbleras det till två, i tredje dubbleras det igen till fyra riskorn och så vidare. Vid en första anblick tyckte härskaren att det verkade som en bra affär och tackade ja. Men ränta-på-ränta effekten innebär att när man når den sista rutan överstiger uppfinnarens ersättning den årliga världsproduktionen av ris många gånger om.
Även om pensionsåldern sannolikt kommer att höjas framöver så är det väldigt få som kommer att spara till pensionen i 64 år, det vill säga som antalet rutor på ett schackbräde. Dessutom kommer ingen att uppnå 100 procents avkastning under alla dessa år. Men poängen med berättelsen, att gå från ett riskorn till triljoner på 64 steg, visar på styrkan i det ”åttonde underverket”.
Det finns två parametrar man som pensionssparare bör beakta när man väljer fonder: långsiktig historisk avkastning och avgifter. Även om den historiska avkastningen inte är en garanti för framtida avkastning ger det en fingervisning om hur väl en förvaltares investeringsfilosofi fungerar. Avgifter kan verka som en mindre viktig parameter, men med ränta-på-ränta effekten utslaget på många år kan skillnaden i avgift få stort genomslag på lång sikt. Vilket inte minst den pågående debatten om onödigt höga avgifter handlar om.
Nedan är en intervju med Warren Buffet från i januari i år publicerad av Bloombergs där han bland annat berättar om hur han startade sin långa karriär.
Louise Svensson