Här om dagen kollade jag min premiepension. Det var ett tag sedan och till min glädje såg jag att den genomsnittliga avkastningen per år nu har krupit upp till 5 procent. I och med att jag har varit med sedan starten 2000, är mitt kontobesked ett exempel på hur det ser ut om man har betalt in så mycket det överhuvudtaget går i systemet och aldrig gjort några byten.
Inte illa, vad min första reaktion, med tanke på att perioden innehåller både en sprucken IT-bubbla och Lehman-kraschen med allt som följde därefter. Som vi har skrivit tidigare här på bloggen är en rimligt att förvänta sig en genomsnittlig avkastning på 7 procent per år över längre tidsperioder.
En stor fördel med det system vi har idag är den automatiska ”tidsdiversifieringen”, det vill säga att spararen genom de regelbundna insättningarna handlar både när börsen är högt värderad och när den är lågt värderad. Därmed minskar betydelsen av börsens svängningar eftersom spararen i praktiken garanteras ett genomsnittspris över en given tidsperiod.
Så här i efterhand kan man lätt konstatera att premiepensionssystemet sjösattes vid en minst sagt olycklig tidpunkt, då en värderingsbubbla för aktier byggts upp under flera år. Samtidigt ser man nu att tiden ändå gör sitt jobb. Trots dålig tajming för de första inbetalningarna och ett extra bakslag 2008, närmar sig den genomsnittliga avkastningen sakta men säkert den förväntade nivån.
Richard Gröttheim