Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Robotrådgivning – bra eller dåligt?

Claes Hemberg, oberoende ekonom, och Patrick Siegbahn, analytiker på Småspararguiden, tycker till om robotrådgivning.

 

Förvalt har tagit sig en funderare kring robotrådgivning.
Fenomenet har fått ett rejält uppsving det senaste året och med hjälp av artificiell intelligens har de mindre aktörerna fått storbankerna att känna en viss oro och nu mer eller mindre tvingas de in i den nya tekniken.

Jag har tagit ett snack med Patrick Siegbahn, analytiker på Småspararguiden.se och pristagare i årets Guldkanten där han fick mottaga utropstecknet för arbetet med att lyfta fram Allras affärer i ljuset.
Jag har också talat med Claes Hemberg, före detta sparekonom på Avanza. Båda två har många intressanta åsikter om robotrådgivning men deras ståndpunkter skiljer sig ganska mycket åt

Först och främst, vad är robotrådgivning?
Förenklat kan man säga att det är ett automatiserat system med algoritmer och matematiska system som används för kapitalförvaltning. Och de har sina förlagor i USA där Betterment och Wealthfront revolutionerat lågkostnadsförvaltningen med sina robotar. En stor skillnad jämfört med Sverige är att de ligger på en förvaltning som kostar 0,25 procent per år och underliggande fonder har en avgift på ca 0,1 procent per år. I Sverige är det dock aningen dyrare att satsa på robotförvaltning – de flesta ligger på 0,5-0,79 procent totalt med underliggande avgifter. Ändå ska det sägas att det är billigare jämfört med en fond-i-fond som tar 1-1,5 procent per år.

Ombalansering, risknivåer och avgifter
Patrick Siegbahn på Småspararguiden.se är ändå kritisk till robotrådgivningen. Han menar att det största problemet är att folk har betalat för höga avgifter och helt enkelt har fel risknivå.
Han ser tre faktorer utgöra det största problemet: 1. Höga avgifter 2. Oförmågan att fatta något beslut överhuvudtaget 3. Valet av risknivå.

– Ett problem som man lyfter fram att robotrådgivarna löser är rebalansering. Att spararna skulle hamna snett i sin allokering mellan aktier och räntor. Det är väldigt få som har det här problemet, för det förutsätter ju att folk har bra koll på vilken risknivå de bör vara i.

Siegbahn menar alltså att det är ytterst få människor som har det här problemet och är tveksam till om det ens är ett problem.
– Alltså ska jag ha 80 procent aktier och 20 procents räntor? Jag vågar ju påstå att det finns ingen robotrådgivare som vet det heller. För även om du har all fakta på bordet så går det inte med någon modell eller metod med dagens information att fastställa det.

Det robotgivarna gör är att de ställer ett antal banala frågor: Hur bor du? Har du jobb eller inte? Sen kommer de ut med ett bergsäkert svar på vilken allokering man ska ha och där menar Siegbahn att robotarna höftar med en ganska stor felmarginal.

För de som fallit mellan stolarna
Claes Hemberg
, tidigare sparekonom på Avanza, har en helt annan syn på robotrådgivarna än Patrick Siegbahn. Han har gått igenom 15-16 robotrådgivare och tittat på för- och nackdelar och tycker att det är en spännande trend.

Hemberg menar att det här är ett bra alternativ för den grupp som fallit mellan stolarna. Ungefär som att man kommer in på ett bankkontor med en massa produkter och begränsade öppettider och det kan vara svårt att få rådgivare, då kan roboten hjälpa dig att få ett enkelt svar.
– Med hjälp av robotar blir fonderna så lätta att jämföra mellan bankerna. De måste förhålla sig till Finansinspektionen därför måste de ge råd om billiga fonder vilket de gör. Sedan kan billigt pendla mellan 0,3 och 0,75 procent så det är ju billigt på olika nivåer, säger Hemberg.

Känslofri rådgivning
Till skillnad från Siegbahn tycker Hemberg att robotarna bidragit till att sätta ett rimligt fokus på avgifterna, men också att de ger en bättre allokering.
Många har enligt Hemberg haft alldeles för mycket räntor. De har inte förstått varför och det är där robotarna kommer in och styr upp.
Robotrådgivaren frågar hur lång tid tänker du spara dina pengar och då kanske man svarar tio år. Då svarar den att du ska ha minst 65-70 procents aktiefonder.
– Man får ett mer känslofritt val – vilket i många fall kan vara väldigt nyttigt och bra, säger Hemberg.

Men här får Hemberg mothugg av Siegbahn som menar att problemet med robotrådgivarna är att de inte kan känna av om användaren vet vad den håller på med. Och det faktum att de ställer för många frågor som ofta är rätt banala i förlängningen blir ett problem.
– När jag sitter ner med folk så är det vanligt att man ställer just den här frågan: Vilken riskaptit har du? Då är det ganska vanligt att de svarar väldigt undvikande kring min tolkning av risk. Då kan man ställa ett gäng kontrollfrågor, man kan utbilda och förklara vad avvägning mellan risk och avkastning faktiskt är.

Hemberg håller med Siegbahn i att det är för många frågor som spararna måste besvara och det är inte rimligt, det blir för komplicerat i onödan.
Men resonemanget att robotrådgivaren inte kan känna av känslor är inget Hemberg ser som ett problem.
– Jag skulle säga att personkemin mellan spararen och rådgivaren ofta leder till fel val då rådgivaren inte har tillräckligt mycket råg i ryggen att säga till spararen: ”Borde inte du spara de här pengarna i minst tio år? Jo, säger spararen. Men då ska du ju inte ha räntefonder”.

Kan göra det själv och sitta still
Enligt Hemberg har det visat sig att under de senaste 20 åren är sparkonton och räntefonder de sparformer som vuxit absolut mest, medans nysparandet i aktiefonder nästan stått still, det är bara PPM-såfan som drar upp siffrorna.

– Rådgivarna har inte gjort jobbet, säger Hemberg.

Siegbahn å sin sida menar att hans kritik mot robotarna främst är att personer som förstår det här klarar av att göra precis samma sak själva och dessutom väldigt billigt, medans de som inte kan något egentligen bara behöver lite kunskap för att komma igång.
– Det handlar om att vara passiv i ett vettigt förval, främst aktiefonder.
– Många sparare har en förhoppning om att det ska finnas en ”holy grail”, något som är perfekt. Men just när det gäller finliret med sparandet så är det väldigt överskattat. Det handlar mest om att sitta still och låta marknaden röra sig, säger Siegbahn.

Hemberg menar att roboten kommer nära konsumenten. Genom att ställa frågor och mejla ut till konsumenten varje kvartal att: ”Du ville ha det här paketet och det här är utfallet senaste månaden och det är vad vi hade förväntat oss.”
För även om det går upp eller ner 5 procent måste man kunna förklara varför. Digitalt kan man skapa en närhet till konsumenten som många inte har fattat.
– Närhet handlar inte om att sitta på ett kontor och mysa, utan det handlar om hur man för dialogen med konsumenten, säger Hemberg.

Hur tror du att det kommer att se ut i framtiden, om låt säga 5-10 år?
– Hälften så många bankkontor, hälften så många anställda. Och andelen råd som folket får från levande människor är kanske 10 procent, medans 90 procent är robotar, säger Claes Hemberg.

Tekniken utvecklas hela tiden och robotrådgivning handlar om artificiell intelligens och ju mer information robotarna får desto mer anpassningsbara kommer de att bli i framtiden. Det man förstår av diskussionen med både Siegbahn och Hemberg är att robotarna inte är optimala just nu, även om de två har en ganska olik syn på den här typen av rådgivning.

Om de underliggande avgifterna sänks och förvaltningsavgifterna blir lägre då blir det en annan fråga.
– Vi tycker att robotrådgivning som hade byggts upp på ett sätt där man betalar en engångsavgift för att få en spark i baken och komma igång är det bästa. Sen ska man inte betala fler avgifter. Det är mer rättvist mot kunderna. Alltså man betalar för det man levererar, avslutar Patrick Siegbahn.

 

Maria Schultz