När hjärnforskaren Hedvig Söderlund blev befordrad till professor i psykologi var hon sjukskriven på grund av utmattningssyndrom. Då hade hon, på både nationell och internationell nivå, framgångsrikt forskat på hur minnet är organiserat i hjärnan. Här är hennes tips för att undvika väggen.
Hedvig Söderlund har forskat om hjärnan och minnet i 20 år och var fram till hösten 2019 professor i psykologi vid Uppsala universitet, med inriktning på hur minnet är organiserat i hjärnan. Hon har sett många människors hjärnor under åren – yngre hjärnor, medelålders hjärnor, äldre hjärnor.
När hon själv blev sjukskriven för utmattningssyndrom började hon fundera hur hennes egen hjärna såg ut.
– Jag undrade om det fanns en fysisk förklaring till de minnesproblem och problem med koncentrationen som jag upplevt. Till exempel undrade jag om min hippocampus, som har en central funktion i vårt minne, hade blivit mindre. Och jag undrade om frontalloberna hade blivit mindre eller om några kopplingar mellan frontalloberna hade blivit svagare.
Hon insåg, till sin stora förvåning, att hippocampus inte verkar vara mindre i utmattningssyndrom. Däremot har man sett förändringar på cellnivå i hippocampus, och att hippocampus förmåga att tillgodogöra sig serotonin – ett ämne som gör att vi mår bra och som minskar vår grad av oro och ångest – har minskat. En del personer med utmattningssyndrom blir nedstämda, och kan känna oro och ångest, och det här kan vara en möjlig förklaring till det.
– Jag såg också att frontalloberna faktiskt genomgår fysiska förändringar, och områden som är viktiga för vår uppmärksamhet, och förmågan att skifta uppmärksamhet från en sak till en annan, har försämrats.
Det finns också studier som visar att personer med utmattningssyndrom har större amygdala än friska personer. Amygdala är bland annat vårt larmsystem, som signalerar till oss när det finns faror i omgivningen, och den är involverad i rädsla. En stor amygdala kan hänga samman med mer ångest och oro. Det är dock oklart om de här personerna faktiskt är födda med en större amygdala, eller om amygdala har blivit större under utmattningen.
I din nya bok ”Den utbrända hjärnforskaren” skriver du om att begreppet prestationsprinsessor används flitigt, men inte prestationsprinsar – varför är det så?
– Det undrar jag också!! Tanken är att det finns många kvinnor som har låg självkänsla, och för att så att säga medicinera bort den så blir det viktigt för dem att prestera väl – på jobbet, i hemmet, i sitt äktenskap. Personligen tycker jag dock att den här termen är väldigt nedlåtande – varför skulle kvinnor som är högpresterande göra det för att kompensera för låg självkänsla? De kanske helt enkelt vill göra karriär! Eller är kompetenta och högpresterande. Om en man presterar väl tror man inte att det har att göra med låg självkänsla – han är helt enkelt kompetent, och kallas inte för något så nedlåtande som en prestationsprins.
Hedvig tror att hon själv drabbades av utmattningssyndrom för att hon har en väldigt stor ansvarskänsla och är lojal, högpresterande och ser karriär som något självklart.
– Under flera års tid hade jag haft väldigt mycket ansvar på både hemmafronten och på arbetet och hade ansvar för väldigt många personer. Det här var något som upptog min tid både på dagtid och på kvällstid och jag fick helt enkelt inte tillräckligt med återhämtning. Det hela gjorde att huvudet ofta var på högvarv, och det blev svårt att varva ner, även när jag hade så att säga ledig tid. Till sist blev det för mycket.
I boken skriver hon också om sitt arbetsklimat, som stundtals hade mer att önska. Vid universitetet fanns en press om att hålla sig väl med ledning och hon fick även ”opassande förslag från personer med inflytande”.
Hur mycket tror du att relationer spelar in när det gäller utmattningssyndrom?
– Det har naturligtvis en oerhörd betydelse. Konflikter tär på vår psykiska hälsa, att bli orättvist behandlad tär på hälsan, såsom kränkande särbehandling, diskriminering och liknande. Att inte enbart kunna ägna sig åt sitt arbete och att behöva hantera relationer, ovälkomna förslag, sexism och liknande – tär på hälsan.
Nu när du studerat olika faktorer som spelar in vid utmattning, finns det vissa som är värre än andra – eller är det mängden faktorer som är avgörande?
– Ja precis, jag tror det är mängden faktorer. Nyckeln är verkligen brist på återhämtning – sedan vad som orsakar denna brist på återhämtning kan ju variera. Och vi är förstås dessutom olika individer, så det som en person kanske får återhämtning av kanske inte en annan får. Det är klart att en del saker kan vara värre än andra, kanske om en person i familjen har en dödlig sjukdom och du tar hand om den – då kan det vara slitigt på flera sätt, utöver tiden som du tar hand om personen. Det kan vara känslomässigt utmattande, att se en nära anhörig så sjuk.
Hur har du gjort för att komma tillbaka?
– Det har tagit väldigt lång tid och jag har varit borta från arbetet under lång tid. Jag har skurit ner på oerhört mycket, såsom mina morgonpromenader, simturer, träffa vänner… men det jag började göra var att gå hos en PT och träna en halvtimme en gång i veckan. Vi började oerhört försiktigt, jag blev yr i huvudet av minsta lilla ansträngning, så det har gått väldigt långsamt framåt. Sedan har jag successivt och verkligen långsamt ökat på, med kortare promenader, något längre promenader, och så vidare. Jag går fortfarande inte så långt och länge som jag brukade, och jag har ännu inte börjat jogga, men är definitivt på gång, säger Hedvig och fortsätter:
– På samma sätt har jag gjort med aktiviteter i stort, där jag inledningsvis såg till att inte ha mer än en om dagen. För det orkade jag inte. Jag ser till att hushålla med min energi, och vara noga med att inte göra för mycket. Till exempel går jag inte fyra ärenden i samma veva – kanske två, max tre. Jag gör hellre för lite än för mycket. Och jag lyssnar på kroppen. Är den lite trött så tar jag det lugnt – i stället för att pusha den, så som jag skulle gjort innan.
Vilka tips har du för att undvika utmattningssyndrom?
– Säg NEJ. Ställ inte upp för allt och alla, utan tänk på dig själv. Och ”don’t be a hero”. Du behöver inte vara den bussiga som ställer upp och tar alla tråkiga låg-cred-uppgifter på jobbet. Låt någon annan tömma diskmaskinen. Låt någon annan ordna julfesten. Låt någon annan ta anteckningar på mötet. För det mesta, är min erfarenhet, är det kvinnor som ordnar med allt det här. Låt en man göra det! Låt dem ta itu med dessa tråkiga sysslor som bara tar energi och inte ger någon cred. Och ge dig själv tid för återhämtning. Om du har en halvtimme över – det är inte viktigt att fylla den med något. Det kan vara fint att bara va. Ligga på soffan och lyssna på en låt. Sitta på balkongen och titta ut. Eller vad som. Det är inte en lyx med vila och återhämtning – det är en nödvändighet.