Skandia har i en rapport gjort beräkningar av hur den pågående Covid-19-pandemin riskerar att minska våra framtida pensioner. Det handlar om en minskning på flera tusen kronor i månaden. Men det finns sätt att kompensera förlusten.
Viruset har redan fått stora konsekvenser för samhällsekonomin med en turbulent börs, stagnerad arbetsmarknad där många blivit både varslade och uppsagda. Men en kanske ännu viktigare fråga är hur det påverkar de framtida pensionerna?
Därför har Skandia sammanställt en rapport där man har presenterat olika scenarier kring 70-, 80-, och 90-talisters framtida pensioner. Och genom olika beräkningar och typfall har man undersökt hur Coronapandemin kommer att påverka samtliga yrkesgruppers och generationers pensionsinkomster oavsett hur länge krisen kommer att pågå.
Det är inga roliga slutsatser rapporten visar. Enligt uträkningen minskar den månatliga pensionen mellan 2 000 och 5 000 vid en snabb återhämtning av Coronakrisen – beroende på ålder och yrkesgrupp. Men vid en mer utdragen återhämtning handlar det om en större minskning. För en grundskolelärare född på 1990-talet handlar det om 3 000 kronor, medans det för en civilingenjör född på 1980-talet handlar om 7 000 kronor.
– Pensionernas utveckling är till stor del kopplad till den allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige och utvecklingen på kapitalmarknaden. Våra antaganden i rapporten visar att en svagare tillväxt och därmed löneutveckling slår direkt mot pensionerna. I takt med att individen fått mer ansvar för sin pension ökar också osäkerheten kring det framtida utfallet, säger Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia.
Men det går att kompensera för förlusten på olika sätt. Dels kan man ha ett privat sparande som kan bidra till att den framtida inkomsten blir lika hög som om krisen aldrig inträffat, dels kan man stanna kvar längre på arbetsmarknaden.
– När vi frågar säger sig de flesta svenskar vilja ha 80 procent av sin slutlön i pension, men verkligheten ser annorlunda ut för de flesta. Hur mycket jag behöver spara på egen hand har att göra med flera faktorer som inkomstnivå, hur länge jag har arbetat och om jag har tjänstepension. Hur mycket jag sedan kan spara är en fråga för varje individs ekonomiska förutsättningar och vilja, säger Mattias Munter.
Genom att till exempel arbeta ett år extra på 75 procents arbetstid, visar beräkningarna, att merparten av den förlorade pensionen kan återhämtas. Att jobba två år extra på 75 procents arbetstid resulterar dessutom i de flesta fall att den ekonomiska effekten mer än kompenseras.
– Vi vill att så många som möjligt ska känna sig trygga med en bra pension som räcker livet ut. Att börja pensionsspara tidigt i livet kan ge bra effekt på den framtida pensionen. Det ger mer flexibilitet för när jag kan välja att gå i pension och det förbättrar möjligheten att klara av en ekonomisk kris som coronapandemin har gett upphov till, avslutar Mattias Munter.
Så har man räknat:
Fem olika pensionsekonomiska scenarier har undersökts för yrkena grundskolelärare, intensivvårdssjuksköterska, ekonom och civilingenjör födda på 70-, 80- och 90-talet. I beräkningarna har offentlig lönestatistik för alla yrkesgrupper hämtats från SCB, uppdelad på åldersintervaller och anger nationellt snitt för kvinnor och män. Samtliga antas ha etablerat sig på arbetsmarknaden vid 28 års ålder och etablering antas ha skett i samma yrke som det nuvarande. Pensionsmyndighetens Typfallsmodell v3.8 beräknar en så kallad lönevektor (samtliga årslöner över tid) bakåt liksom framåt baserad på denna information. Inflationen har satts till noll, så att beräkningarna utförs i fasta priser. Real tillväxt i löner sätts för åren då coronakrisens ekonomiska effekter inte gäller till 1,0 procent och real fondavkastning till 3,5 procent. Samtliga individer antas gå i pension vid riktåldern för pension som gäller för deras respektive ålder, det vill säga i enlighet med det nya system som börjar appliceras från och med 2026.