Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet
Maria Schultz

Staten och svälten – Sverige nu och då

Att staten finns där och garanterar en grundtrygghet för alla medborgare, genom exempelvis pensionssystemet, är något vi vant oss vid i dag. Men inte alltför långt tillbaka i tiden såg situationen i Sverige radikalt annorlunda ut.

Författaren Magnus Västerbro har med utgångspunkt i missväxtåren 1867–1869 utforskat det svenska samhället i mitten av 1800-talet i boken ”Svälten”. Boken belönades med Augustpriset 2018. Vad han fann var ett samhälle under stark press. En stor del av befolkningen var fattig och egendomslös och klyftan mellan makten och folket stor. Visst var det kylan och torkan som orsakade missväxten. Men samhället och statsapparaten gjorde att konsekvenserna av missväxten förvärrades.

– Min bild av Sverige förändrades när jag skrev boken. På 1800-talet fanns det en utbredd uppfattning om att det skulle skada samhället att hjälpa människor i nöd. För vissa var det en övertygelse att det blir dåligt att hjälpa för mycket, men det fanns också ett stort inslag av förakt för de svaga och utsatta. Det synsättet genomsyrade samhället på alla nivåer, säger Magnus Västerbro.

Arbetarrörelsen fick en skjuts

Även om hungeråren i sig kanske inte förändrade samhällsutvecklingen så förstärkte den vissa trender. Redan puttrande konflikter fick nytt bränsle och arbetarrörelsen växte under perioden. De stora förändringar som följde där samhället gick i en demokratisk riktning och medborgare, även de svagare i samhället, fick inflytande och rättigheter i form av stöd när det behövs kanske inte hade gått lika snabbt utan missväxtåren.

På 1800-talet var staten mycket mer auktoritär. En ämbetsman var kungens förlängda arm och en person vanligt folk knappt vågade närma sig. För att få hjälp var man tvungen att betala en så kallad ”sportler” som var en avgift för att ämbetsmannen skulle utföra sina sysslor.

– Nödåren kom att bli en slags politisk symbol för kampen mot förtrycket i det gamla Sverige. Det blev en del av berättelsen om det man måste bort från, säger Magnus Västerbro.

Hur skulle det gå i dag?

Hur skulle vi i dag hantera en kris liknande missväxtåret som drabbade Sverige 1867–1869? Det är svårt att sia om men det är tydligt att dagens samhälle är mycket annorlunda från dåtidens. Det välfärdssamhälle vi har i dag med sjukvård, utbildning och inte minst pension var något 1800-talssvensken nog inte hade i sin föreställningsvärld.

– Ålderdomen var en period som ofta var svår och fattig. I normalfallet skulle familjen ta hand om sina egna. Om barnen inte kunde fanns fattigstugan, eller så fick de gamla skickas runt i socknen och få mat och husrum. Kampen för en dräglig pension blev därför en viktig del av många sociala rörelser mot slutet av 1800-talet, säger Magnus Västerbro.

I dag är statsapparaten mer robust och den misstro som rådde på 1800-talet om att medborgarna skulle bli förslappade om de fick hjälp är försvunnen. Och dagens svenskar går knappast omkring och är rädda för statstjänstemän.

– Faktum är att den varma och torra sommaren 2018 orsakade ett ungefär lika stort bortfall i skörden som 1868 men utan de förödande konsekvenser som på 1800-talet. Samhället är mycket mer rustat i dag och framförallt är vi inte beredda att låta människor dö för principens skull, säger Magnus Västerbro.