Bolagsstämmornas högsäsong lider mot sitt slut. Aldrig tidigare har klimatfrågan fått ett så stort fokus. Nytt för i år är att en informell transatlantisk allians av klimatengagerade investerare gjort sina röster hörda.
Det som förenar AP7 och de andra investerarna är en gemensam förväntan på att företagen vi äger ska anpassa sin långsiktiga affärsstrategi till Parisavtalet och tvågradersmålet.
Men, det är tydligt att det finns ett glapp mellan USA och Europa i hur bolagen reagerar på förväntningarna. Våra klimatmotioner har fått helt olika mottagande på olika sidor av Atlanten.
I USA motsatte sig Exxon, Chevron och ConocoPhillips vårt förslag om ökad insyn i hur bolagen bedriver klimatlobbying och yrkade på att stämman skulle rösta ner förslaget. Även andra aktieägarförslag som till exempel att rapportera om klimatrisker har möts av ett massivt motstånd från bolagsledningarna i USA.
Samtidigt, på andra sidan Atlanten, har det rått en helt annan stämning. Dagen innan Exxon och Chevron höll sina årsmöten i USA gick det franska oljebolaget Total ut med en ny klimatstrategi som handlar om att anpassa verksamheten till tvågradersmålet.
En vecka tidigare hade ett annat förslag om anpassning till Parisavtalet, som AP7 tillsammans med andra lagt fram till tre brittiska gruvbolag, fått en överväldigande majoritet av rösterna. På Rio Tintos stämma fick förslaget 99 procent och på Anglo Americans och Glencores stämmor fick förslaget 96 respektive 98 procent av aktieägarnas röster. I samtliga fall accepterade bolagsledningarna förslagen och rekommenderade sina aktieägare rösta för förslagen, vilket var avgörande för resultatet.
Klyftan mellan USA och Europa gällande attityden till Parisavtalet är stor. Men, det handlar om bolagens överlevnad i en ny fossilsnål ekonomi. De krav som nu ställs på bolag med fossila reserver att stress-testa sina affärsmodeller mot tvågradersmålet är bara början. Antagligen kommer det att bli normerande för hur bolag ska klimatrapportera i framtiden.
Om Parisavtalet omsättas i kännbara regleringar, kommer troligen fler investerare och bolag att inse att klimatrisker handlar om materiella finansiella risker, som förhoppningsvis leder till att den transatlantiska klimatklyftan överbryggas.
Charlotta Dawidowski Sydstrand