Tänk dig att två barndomsvänner träffas i receptionen hos en genuint oberoende privatekonomiskrådgivare. Efter att pliktskyldigt ha pratat om vad det blev av alla från förr, så börjar de jämföra de råd de fått av sin rådgivare. Borde de ha fått samma råd?
Lisa jobbar som aktiemäklare och Thomas jobbar som lärare. Lisa jobbar hårt, en stor del av hennes lön består av bonus när det går bra. Hon älskar att åka motorcykel i Centralasien på semestern. Thomas gör ett fantastiskt jobb, får en stabil lön varje månad och hans mantra i livet är balans-i-livet.
Rationell rådgivning bör utgå ifrån hur mycket risk spararen vill och kan ta sett till dess ekonomi och sparhorisont. Utöver det borde de även sprida riskerna på investeringarna, diversifiera.
Lite schablonartat skulle nog Lisa, sett till hennes förkärlek till risk, uppskatta ett råd som säger 100% aktier, gärna tillväxtländer och stock-picking på First North. Thomas däremot skulle nog uppskatta en trygg räntefond, då han resonerar att han hellre har en fågel i handen än tio i skogen.
Men bägge två borde utmana det som känns naturligt.
Sett till att lönen är en så pass stor del av den framtida potentiella förmögenheten så borde de väga in sitt arbetsliv i riskkalkylen. Lisa som jobbar nära aktiemarknaden och med bonus i goda tider är redan mycket exponerad mot aktier och stora variationer. Thomas däremot har en stabil inkomst och arbetssituation som inte skulle påverkas nämnvärt ens vid en ny Lehman-krasch. Lisa borde därför överväga om hennes sparande borde ha lägre risk och Thomas borde överväga att öka sin risk.
De borde alltså se till helheten. Om Lisa och Thomas nu är 25 år så har de samtidigt förhoppningsvis ett långt arbetsliv framför sig med många framtida lönekuvert. Vilket talar för ökad risk. Det är som AP7 Såfa som består enbart av aktiefonden framtill 55 år för att sedan växla över till räntefonden allt mer. Tanken är att den kompletterar inkomstpensionens mycket låga risk. Premiepensionen placerad i AP7 Såfa tillsammans med inkomstpensionen blir därmed medelrisk.
Eftersom premiepensionen är en del av den allmänna pensionen har AP7 Såfan högre risk för att kompensera för inkomstpensionens låga risk.
En ytterligare aspekt är att man ofta har bias att investera i det som står en nära, geografiskt såväl som sett till bransch. Det är ju det man är mest insatta i, därför är vi många svenskar med tonvikt på svenska aktiefonder. Men man bör sprida riskerna, blir det en svacka i svensk ekonomi så kan det slå både mot jobbet och sparandet på samma gång.
Alla som jobbar och betalar skatt i Sverige har inkomst- och premiepension, cirka 96 procent har tjänstepension och utöver det har man kanske privatsparande och äger sin bostad. Sett till detta bör man tänka till hur de olika pengapåsarnas risknivåer summerar i det totala sparandet. Såsom Lisa och Thomas bör man då även passa på att ta sig en funderar över vilken risknivå som är lämplig sett till hela sitt livspussel.
Inspirerat av Economist: Buttonwood – Are you a stock or a bond?
Mikael Lindh Hök