För ett år sedan lanserades Normanbeloppet av Morningstar. Normanbeloppet visar den totala kostnaden för att spara 1 000 kronor i månaden i tio år. Det är ett av många utmärkta initiativ för konkretisera och underlättar för spararna att göra bättre fondval.
Ändå är det extremt svårt att som konsument få bra och korrekt information om vad det är vi faktiskt betalar i avgift. Dels för att begreppen är många, vilket i sig gör det svårare att jämföra fonder, dels för att det finns stora kryphål och brister i konsumentvägledningen.
Fram tills nyligen har primärt förvaltningsavgift använts. Detta är ett hyfsat lättförståeligt mått som visar hur stor andel av fondkapitalet som årligen tas ut och överförs till fondbolaget.
Måttet förvaltningsavgift har dock brister i och med att det inte återger hela avgiftsuttaget, till exempel i fonder som investerar i andra fonder (fond-i-fond). Där kan förvaltningsavgiften anges som några tiondels procent, trots att det verkliga uttaget av avgifter är flera procent.
Av bland annat detta skäl har regelverket gått från förvaltningsavgift till årlig avgift som inkluderar även fond-i-fond avgifter. Tyvärr går det fortfarande bara att sortera på förvaltningsavgift på många fondtorg.
Hos till exempel Avanza och Nordnet redovisas bara fondernas förvaltningsavgift. Det leder till exempel till att Solidars fonder kommer upp i den billigaste gruppen av globalfonder med en förvaltningsavgift på 0,3 procent, trots att fonderna i själva verket är bland de dyraste med en årlig avgift runt 2,5 procent.
Komplexiteten kommer fortsätta att vara ett hinder för spararna under överskådlig tid, men ett litet steg framåt mot bättre genomlysning vore det ändå om fondtorgen överlag började redovisa mer heltäckande kostnadsmått som årliga avgift eller totalkostnadsandel (TKA) i sina listor. Och naturligtvis gjorde det möjligt att sortera efter.
Svante Linder