Det svenska pensionssystemet är utformat för att klara både ekonomiska med- och motgångar. Har du koll på de idéer som låg till grund för vårt nuvarande pensionssystem?
När dagens pensionssystem lanserades var tanken att skapa ett mer rättvist och finansiellt hållbart system. Vi gick från förmånsbestämda till avgiftsbestämda pensioner. Livsinkomstprincipen var en viktig förändring som skulle motverka orättvisor mellan generationer och tydligare koppla pensionen till den totala inkomsten, under hela livet.
– Man kan säga att vi lyckades med de förändringar vi gjorde av pensionerna. Idag har vi ett bra system som framförallt är finansiellt hållbart. Det kommer att överleva och ge goda pensioner även i framtiden. Den förändring som kanske inte kommunicerats tillräckligt tydligt är hur viktig pensionsåldern är för pensionen och att vi successivt ökar pensionsåldern i takt med att livslängden ökar, säger Lisa Laun, forskare vid IFAU och adjungerad professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
Viktigt med långsiktighet
I samband med att det nya systemet introducerades skapades också den så kallade pensionsgruppen som idag innehåller deltagare från alla politiska partier. Tanken var att etablera ett brett samarbete där frågan om pensioner skulle stå utanför andra diskussioner och hållas borta från politiska svängningar för att garantera den långsiktiga trovärdigheten i systemet.
– Det är viktigt att alla kan lita på långsiktigheten i systemet. En risk är att politiker går in och introducerar allt fler förändringar över tid. Det blir ett lapptäcke som efterhand tar oss längre ifrån grundidén med systemet och riskerar att skapa oväntade effekter för samhället och pensionärer. Inkomstpensionstillägget är ett sådant exempel som vi kanske skulle tjäna på att reversera om vi vill hålla fast vid systemets grundidéer, säger Lisa Laun.
Fristående från statsbudgeten
I ett internationellt perspektiv är det svenska systemet robust. I många andra länder ökar kostnaderna för pensioner mycket och det har vi lyckats undvika. Danmark har, precis som Sverige, genomfört automatiska justeringar av åldersgränser utifrån livslängd. I Frankrike har försök till höjningar mött stora protester.
Att de pensionsrelaterade åldersgränserna i Sverige nu successivt höjs är bra, men kommer lite sent menar Lisa Laun. Att vi tog bort den normala pensionsåldern gör gränsen för pensionering lite mer flytande och anpassningsbar utifrån individuella önskemål.
– Uttagsåldern för pension har varit strax under 65 år i 20 års tid. Normer kring när man går i pension har suttit djupt. Därför blev riktåldern ändå en kraftfull signal som gör att uttagsåldern har börjat stiga. Men det återstår fortfarande att se hur mycket människor anpassar sig, säger Lisa Laun.
En annan positiv aspekt av det svenska systemet är att det är fristående. Så är fallet inte i många andra länder, till exempel Tyskland. Det innebär att pensionen blir en del av den totala budgeten och att olika satsningar ska vägas mot varandra. Höjs pensionerna kan det därför gå ut över andra satsningar.
– Att våra pensioner hålls avskilda från statsbudgeten är positivt för andra reformer i landet. Det är bra att politiken och pensionerna hålls åtskilda för att motverka kortsiktiga beslut, säger Lisa Laun.