Forskare varnar: Ni måste jobba längre, annars kan pensionerna sjunka så mycket att vi får problem med fattigdom bland äldre. Men hur illa är det egentligen? Vi pratar med experter om utmaningar i pensionssystemet.
Pressen på pensionssystemet har ökat menar forskare. Vi lever exempelvis allt längre och färre barn föds. Hur ska vårt pensionssystem egentligen klara det?
– Jag ser inga jätteproblem med det svenska pensionssystemet utan tycker fortfarande att det är en dundersuccé, säger Kristian Seth, analyschef på Pensionsmyndigheten, och förklarar varför:
– Det är finansiellt hållbart i sin konstruktion, det finns en valfrihet i och med premiepensionen som också designats om och kan förhoppningsvis fungera ännu bättre framöver. Sedan har vi ett väldigt lyckat förval i AP7 som gått bra och där hoppas vi på skicklighet och inte bara tur, men vi ser många år med bra avkastning.
”Peta inte för mycket”
Om Kristian Seth ska ringa in en utmaning i systemet är det att hålla i långsiktigheten politiskt:
– Inte peta i det grundläggande fundamentet. Vårt pensionssystem bygger på ett generationskontrakt och får inte användas som ett politiskt slagträ utan kräver disciplin som helhet.
Forskare tar upp höga sjukskrivningstal och att vi kommer i jobb senare som orosmoment för systemet, men Kristian Seth ser att vi hade mycket högre antal sjukskrivningar på 90- och 00-talen än idag. Inte heller ser Pensionsmyndigheten att vi minskar år av intjänad pension.
– Att vi börjar jobba senare är inte heller helt givet. Men vi lever allt längre vilket såklart i grunden är bra, men det innebär att om vi slutar jobba vid samma ålder som vi gjort tidigare får vi fler år som pensionär, vilket ger ett högre delningstal av pensionen som därmed blir lägre. Det betyder att vi behöver jobba längre och därför har vi infört riktåldern.
Ja, varför infördes den?
– För att människor ska förstå vikten av att arbeta något längre om man förväntar sig en rimlig pension. Livslängden har ökat mycket mer än man förutsåg. Människor är inte så rationellt lagda utan har sett 65 år som normen och gick i pension då trots att systemet kräver fler år i arbete och då krävdes det att man införde riktåldern, för att signalera att incitamentet fungerar tydligare.
Pensionsmyndigheten ser också att riktåldern börjar ge effekt. När de tittar på kompensationsgraden – alltså hur mycket pension man får i relation till sin tidigare inkomst – visar den att pensionerna så smått ökar.
Vad händer om svenskarna ändå inte jobbar längre?
– Själva systemet är finansiellt hållbart vilket leder till att inkomstpensionerna då blir lägre. Om den så kallade försörjningskvoten stiger, med färre personer i arbete som ska försörja fler pensionärer, kan det få effekter på välfärden. Om man gasar ut mer pension nu ökar risken för broms i framtiden.
Kristian Seth menar att balanseringen mellan gas och broms kan innebära generationsorättvisa. Men om det ligger kvar väldigt mycket pengar i systemet, kan det också anses vara en pensionsorättvisa.
– Det är en svår kalibrering. Generellt sett finns det skäl för en gas, det är ett politiskt beslut. Men en viktig riktlinje framåt är att inte stöka till för mycket i ett långsiktigt pensionssystem.
Önskat mer utredning av gasen
Lisa Laun, forskare vid IFAU och adjungerad professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, hade gärna sett mer analys i den utredning som låg till grund för gasen.
– Jag ser två bilder i debatten som inte riktigt går ihop, med en vikande demografi till följd av sjunkande födelsetal och kraftigt begränsad invandring, och ett stort överskott i pensionssystemet. Jag tycker att man borde ha analyserat mer vilka konsekvenser en gas kan få på sikt. Det hade jag gärna sett att man gjorde innan gasen infördes.
Vad hade man vunnit då?
– Man hade fått ett mer gediget underlag av hur robust det här överskottet i pensionssystemet är för att gasa ut till nuvarande generation. Risken med en gas är en ökad sannolikhet att bromsen slår till för framtida pensionärer och det leder till generationsorättvisa. Ju mer man gasar ut nu, desto större risk för en broms i framtiden. Så för att inte göra något förhastat borde man ha utrett det mer ordentligt tidigare, säger Lisa Laun.
”Extremt komplicerade sakfrågor”
Kristian Seth berättar att även Pensionsmyndigheten skrev i sitt remiss-svar att det saknades ett antal analyser, och de gjorde en del av det arbetet själva.
– Detta för att hitta rätt i sakfrågor som är extremt komplicerade – de innehåller både svåra beräkningar och avvägningar. Och det här påverkar fundamentet i pensionssystemet: Hur mäter vi tillgångar i systemet? Hade man exempelvis kunnat ta bort bromsen istället för att gasa? Vem tillhör överskottet? Kan man använda överskott till annat? Det går att utreda hur mycket som helst. Och är slutligen en politisk fråga.
”Ett av världens bästa pensionssystem”
När det gäller pensionernas påverkan av demografi och ett lägre barnafödande är inte Kristian Seth orolig.
– Det finns en utredning tillsatt och få befolkningar brukar dö ut – de återhämtar sig.
Vi har relativt stora buffertar. Det finns självklart en gräns, men jag tror inte vi hamnar där. Om jag är orolig för något är det alltså att man inte låter bli att peta i pensionssystemet som redan är stabilt.
Även Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar, ser att vårt system är i världsklass.
– Vi har ett av världens bästa pensionssystem, som är finansiellt stabilt. Systemet innehåller automatiska stötdämpar, så att det inte kraschar. Vi kan lägga till att AP-fonden också bidrar i och med sin buffert. Men det är ändå klart att riskerna är betydande att pensionerna blir låga om inte folk arbetar till riktåldern eller längre.
Krävs eget ansvar
Han tycker att det synliggörs tydligt när vi tittar på hur pensionerna ser ut i förhållande till folks slutlöner.
– Idag ser vi att de ligger på 40-45 procent, medan den siffran var 55-60 procent för cirka 25 år sedan. Det är en följd av hur den ekonomiska utvecklingen ser ut och hur länge vi lever. Räknar man med tjänstepension och grundskydd som politiken tillskjuter, såsom äldreförsörjningsstöd, så ser det bra ut. Tjänstepensionen har vuxit i betydelse och politiken har gått in och stöttat framför allt fattiga pensionärer.
Stefan Westerberg menar också att vi svenskar, genom riktåldern, behöver se till eget ansvar, för att arbeta ihop ett större kapital att kunna fördela ut när man är pensionär.
– Vi kan fortsatt se i undersökningar år efter år att en tredjedel av dagens pensionärer är missnöjda med sin ekonomi och en femtedel säger att de inte får den att gå ihop. Dels kan det bero på att man inte har koll, dels på en låg pensionsinkomst.
Är svenskar beredda att jobba längre då?
– Vi har gjort en del undersökningar som visat att det finns en öppenhet för att göra det. Men en del har inte kunnat. Ibland är det svårt att få till det med sin arbetsgivare, ibland märks en viss ålderism. Jobbchanser blir svårare ju äldre du är. Men att arbeta längre är en verklighet de flesta förlikar sig med tror jag, säger han.
Detta är extra viktigare för vissa grupper, ser han också:
– Kvinnor har generellt lägre löner än män, tar ett större ansvar för barnen och går oftare ned i deltid. Kvinnor som grupp måste jobba längre eftersom det slår mot deras pension. Även om du kommer till Sverige mitt i livet och inte har samma intjäning till pensionen kan du behöva jobba längre.