Hoppa till innehållet
ap7 logo Till AP7.se
Helene Högberg Kessy märkte av ålderism redan i 50-årsåldern när hon blev av med ett tidigare jobb. Foto: iStock

Helene Högberg Kessy märkte av ålderism redan i 50-årsåldern när hon blev av med ett tidigare jobb. Foto: iStock

Maria Schultz

Uppsagd vid 60 – vad händer med pensionen?

Att plötsligt bli uppsagd är en stor chock för många. Helene Högberg Kessy blev det som 61-åring och efter år av arbetssökande bestämde hon sig för att plocka ut pension – och då kom jobbförfrågan!

Helene Högberg Kessy har fått uppleva ålderism på arbetsmarknaden. När hon som 61-åring blev av med jobbet på grund av omorganisering väntade en långtidsarbetslöshet. 

– Jag har sökt massor av jobb. Det jag har blivit erbjuden har varit timanställningar och vikariat, för det mesta genom nätverk. Då är det folk som vet vad jag går för, berättar hon.

Under sina fyra år som arbetslös sökte hon 10-15 jobb i månaden. Det resulterade i ett fåtal vikariat, ofta okvalificerade jobb för henne. Hon är bland annat utbildad inom försäljning, projektledning, marknadsföring och förändringsledning.

– Jag kommer främst från marknad och kommunikation. Jag har haft kundorienterade roller med kundbemötande på olika sätt, där är jag som bäst. Jag är bra på att möta människor.

Fått låna pengar från barnen

Som 61-åring var hon säljledare för ett vårdbemanningsföretag. Ett jobb som hon både fick och blev av med under pandemin. Skälet till uppsägningen var omorganisering och idag finns inte företaget kvar.

– När jag blev av med jobbet kände jag att jag kommer att ha ett helvete med att få ett nytt jobb. Jag förstod att det inte var så lätt med den ålderism som finns på arbetsmarknaden. Och det var det inte. Det blev en kamp att hitta ett nytt, säger Helene.

Hon har tagit vad som funnits under åren och samtidigt stressats av sänkta ersättningsnivåer och tuff privatekonomi.

I början var Helenes a-kassa bättre, men sjönk för att sedan bli aktivitetsstöd med i snitt 15 000 kronor i månaden. 

– Det lever man inte gott på om man är etablerad, med ett liv, bostadslån och bil till exempel. Jag har fått låna pengar av mina barn vilket är helt sinnessjukt. Folk som säger att arbetssökande är ”lata och hellre utan jobb” förstår inte vad de pratar om. Det är en sådan stress att inte ha ett jobb, säger Helene.

Plockade ut pension

Hon kunde exempelvis inte gå till tandläkaren på många år, men kom på att hon kunde besöka Tandläkarhögskolan på Karolinska i Huddinge där det var mycket billigare.

– Tiden hade jag ju. Det tog en halv dag att vara där och jag fick hjälp med de mest akuta åtgärderna. Du får hitta och trixa fram lösningar när bara ett läkarbesök kan knäcka en hel månadsbudget.

När ersättningsnivåerna sänktes ytterligare förra hösten bestämde sig Helene till slut för att börja plocka ut pension, även om det var motvilligt. Mycket för att slippa krångel och kontroll från Arbetsförmedlingen.

– Jag tror inte att folk kan förstå hur vidrigt det kan vara. Det finns ett feltänk när man straffar människor som inte får jobb, hur mycket de än försöker, säger Helene och fortsätter:

– Men en väninna och jag bestämde oss för att skåla in min nya pensionärstillvaro med champagnefrukost, måndagen den 1 december. Jag lade ut ett inlägg på Facebook om vår frukost och dagen efter blev jag kontaktad av en bekant som undrade om jag var intresserad av ett uppdrag?

Helene beskriver det lustiga i att först bestämma sig för att på riktigt pensionera sig, slappna av i det och sedan få ett jobberbjudande. 

På torsdagen träffade hon sin blivande chef och på måndagen därpå skrev hon på avtalet. 

– Det gick fort. Jag tackade självklart ja. Jag vill egentligen aldrig sluta jobba. Jag tycker att det är jättekul! 

Pendlar två timmar om dagen

Helenes nya jobb är som begravningshandläggare i Svenska kyrkan. 

Som arbetssökande kunde hon ofta känna av fördomar från rekryterare att den äldre generationen “inte var så digitala eller förändringsbenägna”, vilket hon kunde motbevisa direkt:

– På det nya jobbet har jag på kort tid lärt mig helt nya rutiner och ett helt nytt IT-system. Jag gillar åldersblandade team, min mentor och närmaste kollega är 29 och det funkar hur bra som helst. I detta jobb får jag också göra det som jag är allra bäst på: Möta människor, ha kontakt med begravningsbyråer, anhöriga och ibland ha jättetuffa samtal. Då behöver man ha erfarenhet av att möta och bemöta människor.

Utmaningen nu är snarare att det ligger i Järfälla, två timmars pendling tur och retur, från hemmet.  

– Det får man ta. Jag har jättetrevliga kollegor och chefen är toppen.

Eftersom det är ett vikariat och den hon vikarierar för studerar och gärna jobbar på sommarlovet, har hon själv även skaffat ett sommarvikariat, hos Skärgårdsstiftelsen. 

– Det vikariatet sökte jag på annons, bland 250 sökande och där är jag uppskattad för min senioritet. Det jobbet handlar också om att möta människor och svara på allmänhetens frågor via telefon och mejl och olika administrativa uppgifter. Också det en väldigt trevlig arbetsplats med bra kollegor.

Har kunnat betala tillbaka

Med de nya jobben har såklart privatekonomin förbättrats. Helene är glad att ha kunnat betala tillbaka lånet till sina barn.

– Har du ingen du kan få hjälp av är du helt rökt. Jag har förlorat oerhört mycket pengar på att vara arbetslös och jag har ingen bra pension. Det får jag sota för nu. Hade jag kunnat jobba ett par år till utan att börja plocka ut pension hade det såklart gett mig en högre pension senare. Men jag jobbar nu och kombinerar med pensionsuttag.

Känner du att du vill ta igen år utan inkomst?

– Absolut. Jag är nyfiken och har massor av energi. Jag vill inte sluta jobba någonsin. Kanske inte jobba heltid, men jag vill jobba, utvecklas och ha ett sammanhang. Och bygga upp en buffert igen. Bara köpa nya däck till bilen och ta den till service känns lyxigt. Jag har också lärt mig att “fattighandla”, som jag kallar det. Jag åker till Farsta centrum, går runt i alla matbutiker och ser var jag hittar bästa priset för det jag behöver köpa.

Vad tror du att ålderism beror på?

– Okunskap och fördomar. Många av dem som jobbar med rekrytering, inte alla givetvis, är runt 25-30 år. De har själva inte så mycket erfarenhet eller har varit i yrkeslivet så länge. De ska bedöma vem jag är, vad jag kan och passar för. Jag har själv varit 30, men de har aldrig varit 60. De kan inte förstå att en 60-åring är precis likadan som en 30-åring, men med mer kompetens och ett större nätverk. Jag har så mycket energi, gillar att gå på teater och konserter, har många vänner, reser gärna och barnen säger att jag har mer ork än vad de har.

Kritisk till ”ålderstvång” och tester

Helene tycker inte heller att ålder ska behöva anges på varje plattform som tar emot jobbansökningar.

Hon är också oerhört kritisk till alla tester som skickas ut, ofta innan du har fått prata med en människa.

– De kommer oftast i vändande mejl. När jag sökte extrajobb som varuplockare på ett av våra stora varuhus kring jul fick jag direkt ett test utskickat. Det spelade mindre roll att jag drivit egna butiker i 25 år.

En gång gjorde Helene ett logik-test med två vänner, en medlem i Mensa och chef över 60 personer, den andra utvecklingsstrateg inom IT.

– Vi fick tillsammans ”under medelbegåvad” som resultat. Det kändes som spiken i kistan och jag har därefter ingen tilltro till tester, säger hon.

Fakta: Helene Högberg Kessy

Bor: I Johanneshov, i Stockholm
Ålder: Fyller 67 år i december
Är: Begravningshandläggare i Svenska kyrkan
Bakgrund: Utbildad inom försäljning, marknadsföring och förändringsledning

Se Helene i TV4: Helene intervjuades i TV4 om sina år av arbetssökande. Se klippet här.

LÄS OCKSÅ:
Sverige sämst i Norden – äldre ratas på arbetsmarknaden