Mänsklighetens största gåva, också vår största förbannelse, är att vi har ett fritt val. Vi kan basera våra val på kärlek eller rädsla, skrev Elisabeth Kübler-Ross – och det ligger mycket i det.
Vad styr dina val, kärlek eller rädsla?
Jag tänker ofta på det i mötet med studenter. En del är förstås genuint intresserade av ämnet, men många verkar ha gjort valet att studera ekonomi baserat på rädsla. Rädsla för att annars inte få arbete, rädsla för att inte få användning för sina höga betyg och, inte minst, rädsla för att behöva göra ett val.
Det bästa med utbildningen är nämligen att den öppnar så många dörrar, det får vi ofta höra. Och det är förstås bra, men det är också lite paradoxalt att välja något för att slippa göra ett val. Är det valet i sig som skapar rädsla?
Eller är det kanske tvärtom. För tolkar man det mer positivt, kan det istället handla om att få fortsätta välja. Det kanske är känslan av att kunna välja som vi i själva verket älskar – och som vi vill behålla så länge som möjligt.
Jag är benägen att tro att det är bägge delarna. Jag tror att vi människor både är rädda för att välja (och framför allt för att välja bort eller fel) samtidigt som vi också älskar känslan av att få välja.
Ta bara det lilla barnet. Ett klassiskt knep är ju att lägga fram två olika mössor och låta barnet välja mellan dem. Då blir det plötsligt mycket lättare att få på en mössa över huvud taget.
Eller ta alla moderna arbetsplatser. Välj om du vill komma in till kontoret, eller inte, och, om du gör det, välj var du ska arbeta och med vilka. Välj din belöning, dina medarbetare, din chef, ja, så mycket som möjligt. Allt för att öka engagemanget, förstås. Ungefär som det lilla barnet som ska sätta på sig sin mössa.
Kanske är det alltså kärleken till själva valet som kommer först – och det kan i sin tur leda till en rädsla för att välja något som inte leder till flera val.
Emma Stenström
Mer om Emma och hennes första inlägg ”I valet och kvalet”.