Ingen har väl missat att det är Almedalsvecka. Full fart i Visby ”alla är där”. Någon som verkligen är på plats och jobbar hårt denna vecka är kriskonsulten Jeanette Fors André som tidigare gäst-bloggat hos oss. Hon är inte bara aktiv i Almedalen utan skriver mellan kunduppdragen sin egen blogg.
Här om dagen skrev Jeanette ett inlägg om strutsmetoden:
Ett av de viktigaste råden jag brukar ge i krishantering är att våga spela öppet. Erkänn felet om du har gjort fel. Ta reda på vad som har hänt och se till att samma problem inte upprepas. Att köra ner huvudet i sanden är ingen bra strategi.
Det handlar om att övervinna motståndet när man helst vill gömma sig och undvika konfrontation. Att agera här och nu och få det gjort. Något som hon i sitt gästinlägg hos oss relaterade till pensionsångest. Här kommer hennes kloka ord igen.
Övervinn motståndet
Motståndet. Du känner säkert igen känslan. Att bara skjuta fram diskussioner och beslut om pensionsfrågor, fonder och premiepensionslösningar på framtiden. Något som är så viktigt men som ändå upplevs som väldigt tungt att ta tag i här och nu. Men varför är det så? Varför tar vi bara inte tag i det?
Som kriskonsult kan jag inte låta bli att dra paralleller till hur vi, individer och organisationer, reagerar i en krissituation. När vi ställs inför en svår och kritisk situation vill vi mest av allt gömma oss i ett rum och ”smälta” det som har hänt. Inte prata med någon, inte synas. Vi vill vänta med att kommunicera tills vi tror oss ha all fakta på bordet. Vi vill vänta med att fatta beslut och ta tag i det som har hänt.
Det ligger i människans natur att dra sig tillbaka i kristider och bli mer introvert. Man vill vänta och bilda sig en helhetsbild innan man uttalar sig. Man vill undvika konfrontationer och situationer där utfallet eller resultatet är okänt och osäkert, trots att det är då det är som viktigast att snabbt använda verktyg för att påverka andras åsikter och attityder. Men vi blir rädda för att säga fel saker vid fel tillfällen och därför väntar vi med att kommunicera tills vi tror att vi har kontroll över läget.
Forskning visar att individer som utsätts för svåra olyckor, allvarliga sjukdomar, närståendes död, svek, förlorat arbete eller andra svåra situationer genomgår en serie olika faser av känslor och reaktioner. Johan Cullberg, professor i psykiatri, är känd för sin kriskurva som han delar in i fyra faser: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.
Den första fasen, chockfasen, varar från något ögonblick till några dygn. Personen kan inte ta in det som har hänt och håller verkligheten långt borta ifrån sig. Det här är människans skyddsmekanism. Vi skärmar av oss från det som ter sig farligt eller hotande. Vi vill helst av allt gömma oss i ett rum och vara osynliga. Förnekelse får oss att överleva en väldigt påfrestande situation och mobilisera kroppens försvar. Svåra besked bemöts med ”Det kan inte vara möjligt”, ”Nej, det måste vara ett skämt” eller ”Allt blir bra igen imorgon”. Allt för att inte ta itu med problemet här och nu. Allt för att inte behöva acceptera läget. Handlingsförlamning, förvirring, rädsla, tomhet och kraftlöshet är också vanliga reaktioner.
Det är därför inte konstigt att företagsledare och chefer drar sig tillbaka i kristider, att de blir introverta och vill vänta med att konfrontera och bemöta kritik. Däremot måste ledare, chefer och styrelser förstå att de har ett ansvar för både en verksamhet och en personalskara som tar skada av denna handlingsförlamning. I, och kring, en verksamhet är många beroende av snabba beslut och rutinmässiga processer. Där finns inga marginaler för förnekelse. Inte heller i kriskurvans nästkommande faser finns tidsmarginaler.
I reaktionsfasen börjar individen öppna ögonen för krisen och dess konsekvenser. Under fyra till sex veckor brukar den drabbade försöka hitta svar och analysera det som har hänt. Bearbetningsfasen – som är mest påtaglig mellan ett halvår och ett år efter trauman – är en gradvis återgång till nuet. Den drabbade kan börja se på framtiden igen. Förnekelse och andra försvarsmekanismer minskar medan tidigare aktiviteter kan öka i intresse. En ljusare syn på framtiden och dess möjligheter växer sedan fram i nyorienteringsfasen då även nya relationer skapas och självkänslan återupprättas. Individen lär sig att leva med krisen även om starka känslor återkommer då och då.
Min poäng är att det är helt naturligt att som individ dra sig tillbaka i svåra situationer och att det gäller att vara medveten om ett beteende för att agera annorlunda. Det handlar om att lura hjärnan. Människan agerar då annorlunda i vetskap om att det gynnar en själv. Alltså, agera och konfrontera. Hitta lösningar istället för att drabbas av handlingsförlamning. Ta tag i pensionsångesten. Fundera igenom din pensionsplan redan nu, för ångesten lär inte förvinna. Agera här och nu och få det gjort.
Jeanette Fors-Andrée