3 procent av de nya spararna ger sig omedelbart ut på Pensionsmyndighetens fondtorg. 97 procent gör det inte. Är det ett problem?
Nej, det är inte. Tvärtom.
Låt oss ta David, sonen till en bekant, som exempel. Han är 16 år och kommer att sommarjobba för första gången i år. Han planerar att arbeta fyra veckor i butik och får ungefär 70 kronor i timmen, vilket ger en lön uppåt 12 000 kronor i år.
Eftersom han arbetar vitt och betalar skatt, kommer David nästa år att få det orangea kuvertet för första gången. Där kommer det under kategorin premiepension att finnas ungefär 300 kronor.
Om jag känner David rätt kommer han inte att bry sig. Han bara intresserad av hur mycket lön han får efter skatt (han planerar att köpa en Ipad). Han kommer överhuvudtaget inte bry sig om vilka avgifter hans arbetsgivare betalar in och vad som händer med dem. Och bara tanken att han skulle engagera sig i hur livet ser ut efter han har gått ut gymnasiet – och universitetet, och börjat arbeta, och skaffat egna barn, och köpt hus och till sist slutat arbeta – känns direkt absurd.
Eventuellt kan det tolkas som ännu ett tecken på ungdomens allmänna förslappning eller svenskarnas brist på personligt ansvarstagande.
Jag vill hävda motsatsen.
Låt oss för exemplets skull anta att Davids pappa är en mycket principfast person som tycker att det är viktigt att göra aktiva val och som vill fostra sin son i samma anda. Därför säger han till David att masa sig ur soffan och göra ett genomtänkt val.
David sätter sig ner och funderar över hur lång tid det skulle ta för honom att sätta sig in i kapitalförvaltningens grunder och de olika fondbolagens erbjudande. Sedan funderar han på vad en realistisk avkastning är, vilket engagemang som skulle krävas och slutligen hur mycket pengar det rör sig om.
Han kommer då fram till att timpenningen kommer att bli mycket lägre än vad han tjänar i butiken, oavsett hur bra han än lyckas. När han dessutom tar med i beräkningen att den grupp som är aktiva på fondtorget i genomsnitt har lyckats sämre än systemets förvalda alternativ, blir det enda rationella valet att ligga kvar i det förvalda alternativet. Skulle han mot förmodan oroa sig för pensionen, kommer det att ge mycket bättre utdelning att arbeta över en timme i butiken någon av dagarna.
Egentligen gäller samma sak för de flesta spararna. Situationen är bara lite tillspetsad i det här fallet.
Pensionsmyndighetens fondtorg är en fantastisk möjlighet för den som är road av kapitalförvaltning och vill sätta ihop en egen fondportfölj. Systemet har inga byteskostnader och det är dessutom bra rabatt på fondavgifterna.
Övriga kan med gott samvete ägna tiden åt andra saker. Sannolikt kommer de därmed också få mer pension.
Johan Florén