Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Nu får det vara slut på slackerlivet

I en avlägsen forntid när jag var ung, skulle man jobba extra på posten och resa jorden runt innan man blev stor nog att börja ta ansvar för sig själv och samhället. Backpacking, självförverkligande och gränsöverskridande upplevelser stod på varje ung människas att-göra-lista om man inte skulle bli en löneslav som gick i föräldrarnas insnöade fotspår.

Det var då det.

Nu är det snabbast in i arbetslivet som vinner. Även om utdelningen kommer först när arbetslivet är över.

I dag presenterar Alecta rapporten Ett långt arbetsliv börjar tidigt. Där konstaterar de bland annat

Att inte alls diskutera inträdesålderns betydelse sänder fel signaler till de unga i samhället, som inte blir upplysta om det viktiga sambandet mellan när de börjar arbeta och storleken på deras framtida pension.

Försöker sätta mig in i hur jag resonerade efter lumpen (något som så gott som alla killar gjorde på den tiden). Utan att överdriva kan jag säga att pensionen inte fanns på min världskarta. Överhuvudtaget var folk över 35 år i princip att betrakta som föredettingar med framtiden bakom sig. Tanken att jag i 20-årsåldern skulle ha planerat hela min studietid (vilket jag inte gjorde) för att få bättre utdelning i 70-årsåldern känns minst sagt avlägsen. Men det är det som det i grunden handlar om.

Och om vi bara för saken skull ska klargöra förutsättningarna, så ser de ut så här:

  • Vi blir allt äldre och pensionärerna som ska försörjas blir allt fler, men den del av befolkningen som ska stå för försörjningen växer inte i samma takt. Därför behöver vi arbeta fler timmar än vi gör i dag, inte nödvändigtvis på individnivå, men om man tittar på hela arbetskraften.
  • Ett sätt att åstadkomma den effekten är att höja pensionsåldern. Debatten pågår för fullt just nu. Många gillar inte tanken, men få har egentligen någon annan lösning. Under juni månad kommer Bodil Hallin blogga här på Förvalt om en positiv syn på arbete högre upp i åren.
  • Sverige har den nästa högsta examensåldern inom OECD. Vi är i genomsnitt 29,7 år gamla när vi är klara med universitetet. Bara islänningarna är äldre, kan man läsa i Alectas rapport.
  • Det finns gränser för hur mycket pensionsåldern kan höjas. Att börja arbeta tidigare förlänger också arbetslivet, vilket gör att vi får mer i plånboken den dag vi går i pension.

Alltså, bra att frågan uppmärksammas. Bra rapport. Alecta har helt rätt. Eva Adolphson formulerar saken mycket träffande.

Att göra ett uppehåll mellan gymnasiet och högskolan kan vara ett sätt att mogna och skaffa sig erfarenheter, men tyvärr är det inte gratis. Insikterna om detta behöver höjas för att yngre människor ska bli mer medvetna om hur deras vägval påverkar dem.

Det är bara det att jag liksom tycker att det är lite synd. Att de där åren av ”onödiga” studier och utlandsvistelser var väldig givande. Att det är synd om unga inte får den chansen.

Låter jag lite som en bitter hippie? Det är jag inte. Ja, lite kanske, men jag har absolut inte långt hår och palestinaschal. Jag har praktiskt taget inget hår alls faktiskt.

I en idealvärld föreställer jag mig att de självförverkligande åren inte skulle behöva utraderas helt. Ett alternativ kunde vara att försöka öka den andra delen av tillväxten, det vill säga produktiviteten. Vi skulle möjligen kunna ändra skatter och lagar så att det blev enklare att starta företag och få dem att växa, för att på så sätt underlätta för innovatörer och entreprenörer. Fler innovationsföretag skulle kunna öka konkurrenskraften och värdet på det utförda arbetet.

Blir inte direkt någon valslogan, men ungefär: öka tillväxten för att värna ungas möjligheter till självförverkligande. Det är också en form av välfärd.

Eller är det bara så att i livets lotteri drar varje generation sina vinst- och nitlotter. Våra föräldrar har det antagligen bättre som pensionärer än någon efterföljande generation kommer att ha det. Vi fick backpackeråren när vi var unga.

I sådana fall kan man bara hoppas att våra barn också kan dra någon storvinst.

Johan Florén