Risk och risknivå är centrala begrepp inom kapitalförvaltning. Inom premiepensionssystemet är risk ett mått på hur mycket värdet på en fond svänger över tiden. Hög siffra innebär större variationer och högre risk. Låg siffra innebär mindre variationer och lägre risk.
Låg risk går inte att förena med hög avkastning. Den som vill att pensionsbesparingarna ska växa kraftigt, måste ta en högre risk än den som nöjer sig med en försiktig värdetillväxt. Och därmed blir värdet på besparingarna svårare att förutsäga vid en specifik tidpunkt.
Högre risk garanterar däremot inte en större värdeökning. Tvärtom kommer värdet till och med att minska i vissa fall. Det finns dock ett historiskt grundat samband mellan högre risk och större avkastning över långa tidsperioder.
När man ska välja risknivå på sitt pensionssparande, är därför tiden för sparandet en avgörande faktor. Pensionssparande sker normalt sett på lång sikt och kan därmed ligga på en högre risknivå än pengar som ska användas inom en snar framtid.
Räntefonder har den lägsta risken. Det framtida värdet i räntefonder går att förutsäga med större precision än värdet i aktiefonder. Baksidan med räntefondernas låga risk är deras låga avkastning i jämförelse med aktiefonder. Avkastning betyder i det här sammanhanget värdeökning.
Det är realistiskt att förvänta sig att aktiemarknaden ger en genomsnittlig värdeökning på 7 procent per år. Det är också vad AP7:s sparare har fått om man tittar på de senaste tio åren.
Värdeökningen i räntepapper ligger i genomsnitt 3-4 procent lägre än aktier. Skillnaden – den så kallade aktieriskpremien – är den extra avkastning som premiepensionssystemet kan hämta hem åt svenska folket.
Louise Svensson