November år 2000 fick AP7 in de första pengarna att förvalta. Börsen hade gått som en raket i flera års tid. IT-bubblan hade ännu inte spruckit, men mörka moln tornade upp sig längs hela horisonten. 2001 kom sedan det stora raset. Tajmingen för introduktionen av premiepensionssystemet kunde med andra ord inte varit sämre.
Hur har det då gått sedan dess?
Sedan starten har icke-väljarna fått en värdeökning på 52 procent. Den genomsnittlige spararen som valt privata fonder har fått 20 procents värdeökning under samma tidsperiod. Soffliggarna har med andra ord fått mer än dubbelt så bra avkastning som spararna på fondtorget.
Tittar man på hela trettonårsperioden blir det en genomsnittlig avkastning på 3,24 procent per år för AP7:s sparare. Skulle man titta på de senaste tio åren stiger den årliga avkastningen till 7,94 procent i genomsnitt. Kortar man perioden ytterligare och bara tittar på de senaste fem åren, blir soffliggarnas genomsnittliga årliga avkastningen ännu högre, 14,88 procent.
Dessa siffror är räknade på ”första hundralappen”, det vill säga de tar inte hänsyn till att nya inbetalningar i premiepensionssystemet sker varje år, vilket i praktiken har gett ännu högre värdetillväxt för spararna. Det innebär ju att spararna köper nya andelar både när börsen är ”billig” och ”dyr”, vilket för övrigt är skälet att månadssparande så ofta rekommenderas.
Slutsatsen måste bli att systemet har fungerat, i synnerhet för soffliggarna, men även för övriga sparare. Premiepensionen har gett en större värdeökning än inkomstpensionen, trots flera allvarliga kriser under perioden. Om nästa trettonårsperiod tyngs av färre kriser kan värdetillväxten förväntas bli ännu högre.
Systemet är värt att utveckla vidare.
Johan Florén
