I går publicerade vi del 1 ”I den onoterade världen” utifrån vår intervju med Per Strömberg. Idag kommer fortsättningen som handlar om effekterna av riskkapital i välfärden.
Under samlingsbegreppet private equity ser Per Strömberg att det ryms flera olika finansieringsformer och aktörer. En kategori av bolag är buyout-bolag, som engagerar sig i mogna företag med utvecklingspotential och som har ett behov av aktiva ägare med finansiella muskler. En annan är venture capital-bolag, vilka är aktiva ägare som investerar på ett tidigt stadium i snabbväxande tillväxtbolag. Och en tredje form är affärsänglar, privatpersoner som investerar delar av sin egen förmögenhet i utveckling av nya företag.
Mer om finansieringsformer och aktörer finns att läsa i hela intervjun med Per Strömberg som du hittar på sidan 4 i vår årsredovisning.
Investeringar kräver alltså olika finansieringsformer och aktörer. Välfärdsinvesteringar är omdiskuterat. Per menar att faktaunderlaget för analyser är för dåligt idag och han är kritisk till att politikerna har drivit igenom en så omfattande privatisering utan att ha säkerhetställt att man har tillförlitlig data och effektiv uppföljning. Dock säger han att det finns en roll för privata aktörer i välfärden och under våren kommer Per att titta närmare på effekterna av riskkapital i välfärden.
Per konstaterar att ju större konflikt det finns mellan aktieägarvärde och kundvärde, desto större problem blir det med privata aktörer. Han tar skolsektorn som ett exempel där eleverna väljer vilken skola de vill gå i och tar med sig sin skolpeng. Där behöver det inte vara konflikt mellan att leverera bra kvalitet och tjäna pengar, eftersom sättet att tjäna pengar på är att attrahera så många elever som möjligt. Däremot är verksamheter som bygger på upphandling svårare. Här tar han äldreboenden som exempel.
En upphandling som ger förvaltningen av äldreboenden till den aktör som driver verksamheten på billigaste sätt kan leda till problem om man inte har bra kvalitetsuppföljning. I de fallen skulle det vara smartare att upphandlaren satte priset och att aktören valdes utifrån den kvalitet de säger att de kan leverera.
Det ständigt ökande behovet av välfärdstjänster, samtidigt som människor blir äldre och skatteunderlaget minskar, gör det nödvändigt att hitta alternativ för att kunna behålla välfärdsstaten, avslutar Per Strömberg.
Arbetet med att ta fram mer kunskap om private equity fortsätter. Ett område som intresserar forskarna är förhållandet mellan investerarna i private equity-fonder och fondförvaltarna. Hur ska pensionsfonderna och försäkringsbolagen vara säkra på att förvaltarna gör vad de ska och inte slösar bort deras pengar, eller tar ut för höga avgifter?
Fler stora internationella pensionsfonder har startat egna private equity divisioner som kan medinvestera i fonderna och på det sättet minska avgifterna. AP7 får inte göra det, men det kan till exempel Sjätte AP-fonden som har halva portföljen i direktinvesteringar och andra halvan i private equityfonder, vilket gör att de fått ner förvaltningskostnaderna.