Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Emma Stenström: I valet och kvalet

Vet du varifrån det uttrycket kommer? Enligt den inte helt tillförlitliga källan Wikipedia är det hämtat från en dikt av Gustaf Fröding, som beskriver kampen mellan förnuftet och känslan hos en ung kvinna.

Den kampen låter bekant. Hur ofta hamnar vi inte i den? Förnuftet säger till exempel att vi ska gå och lägga oss i tid på kvällen, men känslan säger att det är så mysigt att stanna uppe en liten stund till. Jag vet inte hur det är med din, men min känsla är alltid starkare, snabbare och kortsiktigare än mitt förnuft. Om jag inte stoppar mig själv, låter jag lätt känslan styra mina val.

Emma S

Tydligen är jag inte ensam. Tvärtom är det ett mänskligt beteende, om man får tro en sådan kunnig person som nobelpristagaren Daniel Kahneman. Han kallar det visserligen inte för något så banalt som förnuft och känsla, men grundprincipen är densamma. De flesta beslut fattar vi snabbt och av gammal vana, istället för att stanna upp och analysera. Vi skulle helt enkelt, uttryckt på vardagsspråk, behöva bli mer förnuftiga.

Det kan jag skriva under på. Särskilt när jag tittar i min kalender, som än en gång är kolsvart framöver. Istället för att koppla in förnuftet och tänka över konsekvenserna i förväg, tackar jag lätt ja till alldeles för mycket. Allt låter ju så roligt – och känslan härskar.

Fast inget blir förstås roligt när det blir för mycket. Precis som det sällan känns bra nästa morgon, när man har stannat uppe för sent. Känslan är så kortsiktig, förnuftet måste kopplas in. Inte minst för att det ska kännas bra framöver.

Först kommer alltså känslan, men för att njutningen inte ska bli för kortsiktig, behövs förnuftet – för den långsiktiga känslans skull. Känslan, den långsiktiga, är alltså målet, förnuftet medlet och den kortsiktiga känslan hindret. Så ser min hemsnickrade teori ut.

Det gäller säkert också våra pensioner. Även om det känns tråkigt att spara i dag, kommer det säkert att kännas bra att ha gjort det i framtiden. Och för den som, likt jag själv, är dålig på att koppla in förnuftet och analysera alternativen, fungerar AP7 lite grann som ett ställföreträdande förnuft.

Ett sådant ställföreträdande förnuft vore för övrigt bra att ha på flera områden. Medan man själv är upptagen med att tacka ja till allt möjligt, skulle det ställföreträdande förnuftet automatiskt kliva in och boka in tid för återhämtning i kalendern. Eller boka av mötet nästa morgon, när man stannat uppe alldeles för länge och bloggat…

Emma Stenström

Emma är docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Här kan du läsa mer om henne.