Pensionsmyndigheten varnar för ”fula” försäljningstricks. Bland annat har samtal inkommit från pensionssparare som i sin tur blivit uppringda av förvaltningsföretag. Förvaltningsföretagen spelar på pensionsspararnas oro med argument som att börsen håller på att rasa helt och hållet. Detta för att övertyga sparare om att det skulle vara en bra idé att köpa deras tjänster.
Argument som också används är att det statliga alternativet i premiepensionssystemet, AP7 Såfa, har för hög risk.
Risk och risknivå är centrala begrepp inom kapitalförvaltning. Inom premiepensionssystemet är risk ett mått på hur mycket värdet på en fond svänger över tiden. Hög siffra innebär större svängningar och högre risk. Låg siffra innebär mindre svängningar och lägre risk.
Låg risk går inte att förena med hög avkastning. Den som vill att pensionsbesparingarna ska växa, måste ta en högre risk än den som nöjer sig med en försiktig värdetillväxt.
Högre risk garanterar däremot inte en större värdeökning. Tvärtom kommer värdet till och med att minska i vissa fall. Det finns dock ett historiskt grundat samband mellan högre risk och högre avkastning över långa tidsperioder.
När man ska välja risknivå på sitt pensionssparande, är därför tiden för sparandet en avgörande faktor. Pensionssparande sker normalt sett på väldigt lång sikt och kan därmed ligga på en högre risknivå än pengar som ska användas inom en snar framtid.
Korta räntefonder har den lägsta risken. Det framtida värdet i räntefonder går att förutsäga med större precision än värdet i aktiefonder. Baksidan med räntefondernas låga risk är deras historiskt låga avkastning i jämförelse med aktiefonder. Avkastning betyder i det här sammanhanget värdeökning.
Vilken risknivå som passar en enskild individ är delvis en subjektiv fråga, men det är ändå inte en ren smaksak. Risken hänger nämligen ihop med den förväntade avkastningen.
Om en pensionssparare vill få ut en hög pension går det inte att bara ha lågriskplaceringar. Om systemets ambition är att ge en pension som motsvarar en viss andel av slutlönen får det konsekvenser för hur mycket aktie- och ränteplaceringar spararen ska ha.
Den statliga pensionen består av inkomstpension och premiepension. AP7 Såfa är utformad för att utgöra ett komplement till inkomstpensionen som utgör den större delen av den samlade statliga pensionen. Inkomstpensionens utveckling beror av hur löner och sysselsättning i Sverige utvecklas och innebär en förhållandevis låg risk som kan liknas vid ett räntesparande.
Premiepensonen är den del spararna har möjlighet att placera på börsen.
Om vi för enkelhetens skulle antar att vi har hundra procent av premiepensionen på aktiemarknaden när vi går i pension, får vi alltså en fördelning i den totala statliga pensionen på ungefär 80 procent räntesparande och 20 procent aktier.
Det kan knappast sägas vara en aggressiv fördelning. Snarare tvärtom. Bara genom att bortse från att alla premiepensionssparare också har inkomstpension skulle man kunna komma till någon annan slutsats. I synnerhet som aktieexponeringen i AP7 Såfa sjunker efter 55 års ålder.
Louise Svensson