Nu drar högsäsongen igång för telefonförsäljning av premiepensionsfonder.
För några år sedan brukade budskapet gå ut på att spararna i det statliga alternativet hade förlorat en massa avkastning på att inte välja de fonder eller den rådgivning som försäljaren erbjöd. Det är det ingen som hävdar längre.
I stället varnar telefonförsäljarna nu för den höga risken i det statliga alternativet. Rimligen försöker de sälja in lågriskalternativ till osäkra sparare. Det gör avgiftsfrågan ännu mer central. Låg risk innebär låg förväntad avkastning, vilket omöjliggör höga avgifter om det överhuvudtaget ska bli någon värdetillväxt. Men varifrån kommer i sådana fall pengarna till telefonförsäljningen ifrån?
Oavsett vad svaret på avgiftsfrågan är, kvarstår frågan om det statliga alternativet har för hög risk, det vill säga för stor aktieexponering. Vilken risknivå som passar en enskild individ är delvis en subjektiv fråga, men det är ändå inte en ren smaksak. Risken hänger nämligen ihop med den förväntade avkastningen.
Om en pensionssparare vill få ut en hög pension går det inte att bara ha lågriskplaceringar. Om systemets ambition är att ge en pension som motsvarar en viss andel av slutlönen får det konsekvenser för hur mycket aktie- och ränteplaceringar spararna ska ha.
Finansiell risk är ett tekniskt begrepp som kan mätas som standardavvikelse. Riskmåttet svara på hur mycket fondens värde svänger över tiden.
Såfa har under flera års tid gett exceptionellt bra avkastning. Långt mer än vad spararna kan förvänta sig i genomsnitt per år sett över ett helt yrkesliv. Och långt mer än fonderna på fondtorget. Såfa kommer också att gå ned kraftigt när börsen vänder. Detta är själva innebörden i stora svängningar.
Borde spararna då inte ha mer ränteplaceringar i Såfa?
Den allmänna pensionen består av inkomstpension och premiepension. Vid pensionsåldern kan premiepensionen förväntas stå för drygt en femtedel av kapitalet. Resten är inkomstpension.
Inkomstpensionen kan liknas vid räntesparande. Om vi för enkelhetens skulle antar att vi har hundra procent av premiepensionen på aktiemarknaden när vi går i pension, får vi alltså en fördelning i den allmänna pensionen på ungefär 80 procent räntesparande och 20 procent aktier.
Det kan knappast sägas vara en aggressiv fördelning. Snarare tvärtom. Bara genom att aktivt bortse från att alla premiepensionssparare också har inkomstpension skulle man kunna komma till någon annan slutsats. I synnerhet som aktieexponeringen i Såfa sjunker efter 55 års ålder.
Alltså, om du är road av kapitalförvaltning och av att byta fonder, erbjuder Pensionsmyndighetens fondtorg ett fantastiskt utbud av kraftigt rabatterade fonder utan bytesavgifter. Om du inte är det kan du lugnt ligga kvar i Såfa.
Och om någon ringer hem till dig på kvällen och försöker få dig att byta fonder kan du bara lägga på luren. Risken med det statliga premiepensionsalternativet i den allmänna pensionen är inte hög.
Johan Florén
På Såfa-guiden kan du se vilken risk och avgift du har vid olika åldrar.