Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Jag är en Soffliggare!

Vad kan inte passa bättre en måndag än att gästas av en stand-up komiker, så luta er tillbaka för här kommer ett inlägg från Tobias Persson.

tobias-persson-2

Jag är en Soffliggare!
Fram tills nyligen brukade jag resa ragg inför ordet ”soffliggare”- denna term målade alltid upp bilder av en seg, chipsätande individ med långa tånaglar, som kastar ölburkar på sin tv och snackar politik med sin katt. Så kom dagen då jag insåg att det finns väldigt olika sorters soffor och att jag faktiskt själv- i vissa bemärkelser- var en slags soffliggare, tryggt i hopkurad, med ryggen mot omvärlden.

Jag är nämligen en av dem som, handen på hjärtat, knappt vet vilket elbolag jag har. Har lika lite koll på min mobiloperatör och mitt bredbandsbolag. Detta säger jag inte för att verka ”charmigt disträ” eller för att jag har någon personlig agenda som involverar att bo i en trähydda, långt bort från modern teknik. Jag råkar bara ha ett genuint ointresse- ett aktivt, brinnande ointresse, för många av de stressande val som påtvingas mig. Det spelar ingen roll om det ringer kriminellt trevliga individer och lockar med fördelaktiga och uppenbart billigare bredband- jag säger alltid nej och lägger på luren. Livet är för kort, låt mig vara ifred med mitt sunkiga val!

De ynka kronor jag sparar per kvartal genom att gå ifrån bredband X till Y väger inte upp den bottenlösa irritation jag känner när skiten – som den ofrånkomligen alltid gör – tids nog börjar krångla. I denna bemärkelse är jag nog en slags soffliggare – jag pallar helt enkelt inte läsa, uppgradera, uppdatera och starta om saker. Mitt dygn är fullt av mina barn och deras oändliga behov, högar av böcker jag vill läsa, pianotangenter som ropar på mina halvbegåvade fingrar att komma och leka- varför ska omvärlden jämt knacka på min bubbla och tvinga mig att välja bland sådant jag inte förstår eller har ork att bry mig om?

Med Pension och fonder går man upp flera nivåer när det gäller stress och ångest. Det är ett val som känns ödesmättat och episkt. Som när man i nionde klass valde till gymnasiet, när man tittar framåt och får lite svindel. Vill du bo på ett iskallt hem eller ha råd med en gravsten i guld?

Efter att ha krampat och försökt läsa om diverse fonder gjorde jag som många med mig verkar ha gjort – jag insåg min begränsning och gav upp. Punkt slut. Jag överlät åt folk med bättre koll att förvalta mina slantar och har inte tänkt så mycket på mitt val sedan dess. Så, när man nu börjar läsa så smått om AP7 fondens styrka är det inte utan att man blir lite kaxig och börjar undra om man inte ska gå in i finansvärlden fullt ut. ”Det där förstod jag från dag 1- detta är en vinnare! Mer champagne!”

Soffliggarfonden erbjuder mig inte bara en mysig plats i soffan – den puffar upp mina kuddar och ger mig fotmassage – den tar bort skulden över att jag inte satt mig in i något oerhört komplext och låter mig andas ut – med gott samvete. Nu tror jag faktiskt att jag törs stanna kvar här ett tag – ska bara ge mig ut först och skaffa en katt och lite chips…

tobias-persson-7

Tobias Persson