Det är ett faktum att vi lever allt längre. Den stora förändringen är att vi är många fler som blir riktigt gamla, vilket driver upp medellivslängden. Under 2013 var den förväntade medellivslängden för kvinnor 83,7 år och för män 80,1 år, enligt SCB. Siffror som ökat rejält sedan 1960-talet.
Ofta framställs den ökade medellivslängden som problematiskt med ohållbara samhällsekonomiska beräkningar och krav på att nuvarande system måste anpassas därefter. Bland annat debatteras höjd pensionsålder, något som många inte känner sig bekväma med.
Den ökade medellivslängden borde ses som en fantastisk framgång för vårt samhälle. Många äldre är i dag både fysiskt och mentalt friska och kan vara en tillgång för samhället.
Men då krävs det ett samhälle där det finns möjligheter för de allt friskare åldringarna att bidra.
I Pensionsåldersutredningens delbetänkande, Längre liv, längre arbetsliv, skrivs det att forskning visar att dagens äldre har goda intellektuella förutsättningar för att arbeta längre.
Det handlar om att äldre som är friska och gärna arbetar längre ska erbjudas möjligheten att stanna kvar i arbetslivet. Förändringen som måste ske är en anpassning av arbetsuppgifter och arbetsmiljöer samt en positiv inställning till de äldre medarbetarna från arbetsgivarna.
Det är med andra ord inte bara våra nuvarande system som måste anpassas efter den ökade medellivslängden för att vi ska få en hållbar kalkyl. Det måste finnas ett fokus på hur arbetslivet och arbetsmiljön kan anpassas för äldre så att de har möjlighet att stanna kvar länge i arbetslivet.
Louise Svensson