Efter förra veckans blogginlägg om falska siffror var det en positiv överraskning att Aktiva fonder hörde av sig. Eftersom jag tidigare inte hade lyckats få kontakt, befarade jag att felräkningen var avsiktlig, men det visade sig att mina farhågor kom på skam. Missförstånden var snabbt utredda. Enda motivet från deras sida var att tydliggöra risknivån och effekterna för spararna, menade de. Den ambitionen har vi också. Därför går vi igenom Såfa ytterligare en gång nedan.
Aktiva fonder passade samtidigt på att berätta att de inte sysslar med telefonförsäljning och att de till och med själva både reagerat och agerat mot den typen av marknadsföring. Ytterligare en positiv överraskning med andra ord.
Såfa
En av de stora förändringar när Såfa ersatte Premiesparfonden 2010 var den livcykelprofil som infördes (årskullsförvaltningen) där risknivån anpassas efter spararens ålder med hjälp av de två byggstensfonderna. Tanken var att öka aktieexponeringen i unga år, och att sänka den efter pension.
Hur mycket aktier är då lämpligt för en icke-väljare? Vårt svar på den frågan har några centrala utgångspunkter.
Avkastning: Sedan starten har AP7 arbetat för att den som inte vill eller kan välja ska få minst lika bra pension som övriga. Soffliggarna ska inte straffas med lägre avkastning för att de inte är på fondtorget. Det är också det mål som fonden utvärderas mot och som uppfyllts med marginal. Genomsnittet av de privata fonderna har idag gett en avkastning på 11 procent sedan start, medan förvalsalternativet har gett 30 procent.
Aktieexponering: I den allmänna pensionen ingår inkomstpension och premiepension. När spararna börja ta ut sin allmänna pension kommer inkomstpensionen, som kan liknas vid en realränteobligation, att utgöra 70-80 procent. Resten är premiepension. Det innebär till exempel att en sparare som har 100 procents aktieexponering i premiepensionen, genom den allmänna pensionen får en total exponering mot aktiemarknaden på 20-30 procent.
Åldersanpassning: Spararna kan både få mer pension och större trygghet genom att anpassa risknivån genom hela livet. Den ökade aktieexponeringen för unga höjer den förväntade avkastningen, medan det ökande inslaget av räntepapper sänker volatiliteten när det börjar bli dags att ta ut pengarna. Alltså, bättre värdetillväxt så länge pengarna inte ska tas ut och tryggare spararande på ålderns höst, jämfört med Premiesparfonden.
Resultatet blev AP7 Såfa. Upp till 55 års ålder ligger den förväntade risken i nivå med en Sverigefond eller en bredare tillväxtmarknadsfond. 2012 var risken mätt som standardavvikelse 10 procent, enligt Pensionsmyndighetens uppgifter. Sett över längre tidsperioder kan standardavvikelsen förväntas ligga högre. Den nivån uppnås genom att utgå från en bred globalfond, som ger bästa möjliga riskspridning, och sedan förstärka svängningarna med hjälp av ”hävstång”.
Den så kallade hävstången, som skapas med derivatinstrument, är ett verktyg för att nå önskad risknivå. Ett annat sätt hade kunnat vara att öka exponeringen mot tillväxtmarknader eller Stockholmsbörsen så som Premiesparfonden gjorde. Det hade dock varit en sämre lösning på så sätt att samma risknivå hade gett lägre förväntad avkastning.
Hävstången förstärker uppgångarna, vilket bland annat syns i avkastningssiffrorna för 2012, men det förstärker också nedgångarna. Den globala börsnedgången 2011 blev ett naturligt stresstest av konstruktionen där resultatet visade att Såfa föll något mindre än Stockholmsbörsen vilket låg i linje med förväntningarna.
Efter 55 års ålder ersätts aktiefonden i Såfa med 3-4 procent räntefond varje år. Det innebär att spararen vid 65 års kan förväntas ha en risknivå som är lägre än vad Premiesparfonden hade. Vid 75 års ålder slutar nedtrappningen och spararen har sedan två tredjedelar av pengarna i räntefonden livet ut.
Varför ska då spararen inte ha lägre risk hela tiden? Det enkla svaret är, därför att det kommer ge soffliggarna mindre att leva på vid pensionering.
Varför ska då spararen inte ha ännu högre risk? Ja, med tanke på att kanske 80 procent av besparingarna i den allmänna pensionen fram till 55 års ålder kan jämställas med obligationssparande, är det helt tänkbart. Men det skulle antagligen kräva att premiepensionen blir en större del av den allmänna pensionen för att fungera i praktiken. Aktieexponeringen är ju lite av poängen med hela premiepensionssystemet.
Johan Florén