Förvalt

Om pension, sparande och andra val i livet

Skandia vill sänka svenskarnas pensioner

I veckan anslöt sig Skandia till skaran av ppm-rådgivare och andra bolag som försöker sälja in sina produkter med hjälp av skrämselpropaganda. Som brukligt i det sammanhanget användes spelmetaforer för att beskriva det förvalda alternativet i premiepensionssystemet. ”Roulett med soffliggarnas pengar”.

Behöver fondtorget i premiepensionssystemet då kompletteras med traditionella livförvaltnings-alternativ från den privata sektorn. Det korta svaret är nej. Här är några av skälen.

Till att börja med finns det redan ett traditionellt alternativ i systemet i Pensionsmyndighetens regi som alla sparare kan välja när de börjar ta ut sin pension. Om jämna utbetalningar är målet, är frågan alltså redan löst.

Skulle poängen däremot vara att systemet behöver privata garantiprodukter, som alltså bär risken åt spararen från början till slut, är situationen en annan. På 1990-talet var det ju fullt möjligt att få 5 procents garantiränta, vilket inte är är ett dåligt alternativ för den riskaverte spararen. Problemet är att dessa produkter visade sig vara ”vackert-väder-produkter”. De klarade inte den finansiella snålblåsten på 2000-talet.

Bolagen har helt enkelt haft svårt att klarar sina åtaganden, vilket bland annat har fått dem att med alla medel försöka förmå även äldre sparare att flytta över pengarna till fondförsäkringar, det vill säga ta över risken från bolaget. Höjda avgifter är ett av bolagens sätt att försöka lösa situationen. Situationen fick mycket uppmärksamhet i höstas.

Garantiräntorna ligger därför på en helt annan nivå i dag. 2012 sänkte till exempel Skandia från 2 procent till 1,25 procent. Inflationen det kommande året kommer sannolikt att vara högre än så. Försäkringsmomentet är försumbart.

Därför lyfter bolagen gärna fram återbäringsräntan. Problemet är bara att därmed är risken överflyttad till spararen. Återbäringsräntan ser fin ut i goda tider, men försvinner i dåliga. Av det som beskrivs som en garantiprodukt återstår alltså en vanlig blandfond.

Därmed blir frågan egentligen om soffliggarna behöver en blandfond med en stor andel räntesparande. Vi tycker inte det.

Om det i dag är rimligt för en Såfa-sparare att förvänta sig en avkastning på 8 procent eller mer i genomsnitt över långa tidsperioder, kanske en blandfond kan ge hälften av det. Är avgifterna dessutom höga blir det ännu mindre i pension. För det är vad det handlar om i slutänden. Lägre risk ger lägre pension.

Med tanke på att 86 procent av inbetalningarna till den allmänna pensionen har en värdeutveckling som obligationer, behöver aktieexponeringen i de resterande 14 procenten vara hög. Annars får pensionärerna vara beredda på att dra åt svångremmen ytterligare ett steg.

Inom kapitalförvaltning är det som bekant ont om gratisluncher. Tillgångsfördelningen sätter risknivån, som i sin tur avgör den förväntade avkastningen. Det gäller även för Skandia.

Johan Florén