Konsumentskyddet vid telefonförsäljning av premiepensionstjänster stärks. Snart räcker det inte längre med ett Ja över telefon. Från och med den 1 juli krävs det skriftliga avtal när företag säljer rådgivnings- eller förvaltningstjänster gällande premiepensionen.
Pensionsmyndigheten kräver dessutom, sedan tidigare i våras, e-legitimation eller Bank-ID för att det ska gå att genomföra fondbyten.
Problemen med att pensionssparare ”luras” att ingå avtal undviks och rådgivnings- och förvaltningsföretagen hindras att genomföra fondbyten för sina kunders räkning. Det är tydligt att konsumentens säkerhet stärks på ett bra sätt inom området. So far – so good!
Frågan är om det räcker?
En bransch som beräknas kontrollera 60 miljarder kronor eller 10 procent av svenskarnas premiepensionsmedel har förmodligen incitament nog att ändra taktik. De har tidigare visat kreativ förmåga. När massfondbytena stoppades flyttade branschen helt sonika in i systemet och skruvade upp avgiftsuttaget ett steg till med fond-i-fondlösningar.
Spararnas låga engagemang är en förutsättning för de så kallade PPM-rådgivarnas verksamhet. Att muntliga avtal inte gäller och att PIN-koden har försvunnit är en bra rensning i rabatten – de största maskrosorna är borta, men det kommer nytt ogräs och rabatten måste hållas efter.
De höga avgifterna vissa fonder tar ut trots systemets avgiftsrabatter, är förödande för en bra pension. För att ta reda på vad som är en rimlig avgift och hur mycket man själv betalar, krävs engagemang. Det har inte alla sparare.
Nästa rensning borde således vara att se över den befintliga rabattrappan och införa ett avgiftstak. Det skulle innebära lägre avgifter och mer pension för många pensionssparare.
Louise Svensson