I kölvattnet av klimatfrågan är vatten en avgörande hållbarhetsfråga där ökad mätbarhet öppnar upp nya möjligheter för investerare. Det skriver Johan Florén, ESG och kommunikationschef på AP7, med anledning av att FN:s första vattenkonferens på nästan 50 år pågår 22-24 mars i New York.
Vatten – en försummad hållbarhetsfråga
När AP7 nyligen gjorde en preliminär utvärdering av naturrelaterade risker i en global aktiefond, var två av de tre största riskerna vattenanvändning och vattenföroreningar. Och när klimatförändringarna blir mer konkreta, kommer det bland annat vara i form av skyfall, torka, översvämningar och stigande havsnivåer.
Samtidigt som vattenriskerna är påtagliga, är vatten en nyckelkomponent i kritiska ekosystemtjänster och på så sätt en möjlighet. Våtmarker kan till exempel balansera vädereffekter och binda stora mängder koldioxid. De är också bland de mest artrika miljöer vi har i Sverige. Och för hållbara investerare kan företag som tillhandahåller lösningar på hållbarhetsproblem genom vatteninfrastruktur, vattenrening och vattenförsörjning naturligtvis vara intressanta placeringar.
Stora projekt för att återställa ekosystem kan också förväntas öka under överskådlig tid i takt med att skadorna blir mer påtagliga. Dessa projekt kommer att behöva finansiering. UNEP gör i rapporten State of Finance for Nature från december 2022 bedömningen att det fram till 2025 behövs mer än en fördubbling av den årliga finansieringen, som i dag ligger på drygt 1 600 miljarder SEK, till projekt för att återställa naturkapital, där vatten är en del.
Lågprioriterad hållbarhetsfråga
Vatten är en angelägen fråga för investerare både som finansiell risk och som möjlighet att skapa avkastning och lösa hållbarhetsproblem. Tyvärr får vattenfrågor fortfarande inte den uppmärksamhet de förtjänar. Sedan mer än ett decennium har World Economic Forum rankat vattenrisk som en av de allvarligaste riskerna som orsakar allvarlig ekonomiska och sociala kostnader redan i dag. Ändå har frågan inte tagit sig in i finansbranschens medvetande på samma sätt som klimatproblemen och på senare tid även biologisk mångfald är på väg att göra.
När AP7 inledde ett fördjupningstema om färskvatten 2016 kunde vi konstatera att företagen inte heller prioriterade vattenfrågor. Det var till och med så att utsatta branscher hade utvecklat en hel del arbete med vattenfrågor av praktiska skäl, som de inte brydde sig om att rapportera. Efterfrågan på ambitiös vattenrapportering var helt enkelt för låg.
I en studie AP7 gjorde tillsammans med Impax 2021 kunde vi konstatera att det finns få globala ramverk för att mäta vattenpåverkan som fångar upp alla nödvändiga delar för att ge en heltäckande bild. Mätningarna är nästan helt inriktade på vattenkvantitet, medan information om vattenkvalitet och föroreningar lyser med sin frånvaro. CDP gjorde 2020 en kartläggning som visade att mindre än 5 procent av bolagen rapporterade på vattenkvalitetsmål. Även den lokala kontexten saknas, trots att den är avgörande för att förstå effekter relaterade till vattenkvalitet.
Det behövs globala standarder för hållbarhetsredovisning generellt och för vattenrapportering specifikt. Förbättrad mätning och rapportering skulle kunna ge investerare beslutsunderlag om allt från fysiska vattenrisker och investeringsmöjligheter till företagens motståndskraft mot vattenrelaterade klimatrisker. Men en förutsättning är naturligtvis att investerare efterfrågar informationen.
Policyreform behövs
Precis som med klimatförändringarna krävs det att alla delar av samhället samverkar om vattenproblemen ska kunna lösas. ”Det finns en vattenkris i dag. Men krisen handlar inte om att ha för lite vatten för att tillfredsställa våra behov. Det är en kris i vattenhantering som är så dålig att miljarder människor – och miljön – lider svårt”, skriver World Water Council.
Liksom biologisk mångfald är vatten ofta inte prissatt som en knapp och värdefull resurs vilket leder till överanvändning och underinvestering. I Sverige kommer investeringarna i VA-nätet att behöva öka med många miljarder årligen de kommande decennierna. Paradoxalt nog har marknadens efterfrågan på gröna och blå investeringar hittills varit större än utbudet av investeringsmöjligheter. Denna situation gjorde att AP7 inledde en granskning av barriärerna för ökade vatten- och avloppsinvesteringar i Sverige 2017 tillsammans med en grupp svenska investerare inom SIDA-nätverket SISD.
En av barriärerna som identifierades var ett motstånd bland beslutsfattarna att höja VA-taxorna, vilket är nödvändigt då VA-verksamhet enligt Vattentjänstlagen ska vara kommunal och självfinansierande. Intäkterna får inte överstiga kostnaderna och i praktiken är privat ägande inte möjligt. Samtidigt visade granskningen att beslutsfattarna också drog sig för att öka lånebördan i kommunerna, trots de låga räntorna som rådde vid tillfället. Ändå är lånefinansiering nödvändigt för att hantera underhållsskulden i VA-nätet så länge vattentaxorna ska hållas nere. Utan vare sig ökade avgiftsuttag eller underhållslån för VA-projekt blir det inget underhåll och inte heller några investeringsmöjligheter. I stället fortsätter underhållsskulden att öka.
Problemen i det svenska exemplet är inte unika får vårt land. Det finns många exempel på liknande problem runt om i världen. I grunden handlar det om ändliga naturresurser som inte prissätts och som överutnyttjas, vilket bland annat pekas ut som ett huvudproblem i rapporten Turning the Tide som The Global Commission on the Economics of Water släppte nu i mars.
Ljuspunkter
Trots mätnings- och rapporteringsutmaningar och fokus på negativa effekter i stället för positiva möjligheter, växer engagemanget för vattenkvalitet och biologisk mångfald glädjande nog både nationellt och internationellt. EU:s Water Framework Directive föreslår striktare restriktioner för avloppsvatten och gränser för avrinning från jordbruket för att hantera övergödning. Östersjön, med sju av världens 10 största döda marina zoner, har blivit den första ”makroregionen” som EU riktar in sig på. Ett nytt internationellt havsfördrag innebär också att skyddade område utvidgas till 30 procent av internationella vatten till 2030. Förutsättningarna för marint liv kommer att förbättras av begränsningar för fiske, sjöfart och gruvverksamhet.
I detta sammanhang kan företag med lösningar för att förbättra vattenkvaliteten dra nytta av det utvecklade regelverket och hjälpa till att lösa problem. Liksom i många andra delar av ekonomin öppnar den digitala revolutionen nya möjligheter när det gäller vatteninvesteringar. Att mäta och rapportera vattenpåverkan skulle ge investerare användbar information för att hantera vattenrisker och lyfta fram de positiva effekterna av vattenlösningar.
Situationen är en möjlighet för den som vill gå före. Första steget för investerare är bättre information.
Johan Florén
Chef ESG och kommunikation, AP7
Läs mer om vårt temaarbete: Hållbar effektmätning och Färskvatten.