I vår hållbarhetsredovisning bad vi Oscar Bergman, vd för Nordic Investor Services, att ge sin bild av utvecklingen inom internationell ägarstyrning från institutioner.
Nordic Investor Services är sedan mer än 15 år Nordens ledande rådgivningsföretag inom ägar- och bolagsstyrning. De hjälper bland annat institutionella investerare med rådgivning inför bolagsstämmor, så kallad röstningsrådgivning och proxy- (fullmakts) röstning.
Vad ser ni för trender kring vad som är i fokus 2019 inom ägarstyrning bland institutionella ägare?
Oscar Bergman: Eftersom bredare trender på ägarstyrningsområdet ofta pågår en längre tid förväntar vi oss att många av de trender som vi sett under en tid håller i sig. Några av dessa är:
- Främjande av långsiktighet – vi ser alltifrån längre löptider i ersättningsprogram till nya regleringspaket på europeisk nivå som explicit talar om behovet av att bedriva ett långsiktigt ägararbete. Detta är verkligen en långsiktig trend som har funnits i någon form sedan de första lärdomarna från finanskrisen började dras för nästan tio år sedan och den visar inga tecken på att avta.
- Hållbarhet blir mer och mer ett område som ägare engagerar sig i och där bolagen också svarar på ett helt annat sätt än tidigare. Viktiga frågor är givetvis klimatfrågan som drivit mycket engagemang men även integritetsfrågor har fått ökad uppmärksamhet. Bland annat som en effekt av omtalade dataläckor under senare år.
- Mångfaldsfrågor är i Sverige tydligt definierat framförallt som en fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män. Men på andra marknader, inte minst USA, omfattar det en mycket bredare definition. Där inkluderas etnicitet, kön, ålder, yrkesmässiga erfarenheter inom ramen för begreppet ”diversity”.
De olika perspektiven mellan framförallt USA och Europa kan därför skapa en del tolkningsproblem och friktion.
Är det stora skillnader på nordiska och utländska ägares agerande i Norden?
Oscar Bergman: Generellt har nordiska ägare en ambition att vara aktiva på sina närliggande marknader, men det finns också svårigheter med elektronisk proxyröstning på flera nordiska marknader, inklusive Sverige, vilket gör just den delen av ett aktivt ägande mer kostsamt. Exempelvis kritiserades den norska ”Oljefonden” för några år sedan för att vara en för passiv ägare i Sverige, trots att man hade betydande ägarandelar i många stora svenska bolag. Oljefonden tog sedan
2015 initiativet att på svenska bolagsstämmor regelmässigt rösta för att hålla val av styrelseledamöter på individuell nivå i stället för att välja styrelsen på ett bräde som annars har varit normen i Sverige.
Utomnordiska ägare är ofta mindre närvarande och där finns det en utmaning för både (nordiska) bolag och (utomnordiska) investerare att hitta sätt att kommunicera på som man kanske inte är vana vid. De nordiska högtillitssamhällena och de respektive ”ankdammarnas” litenhet har skapat en globalt sett väldigt specifik bolagsstyrningskultur i Norden som inte är helt lätt att navigera för en investerare från till exempel USA. Något som kan leda till missförstånd och onödiga problem.
Hur ser trenderna ut kring proxyröstning?
Oscar Bergman: Röstning på bolagsstämmor, även på utländska bolag och i bolag där man inte har en stor ägarandel, går för professionella investerare alltmer från att vara en exotisk nymodighet till något som förväntas som en del av bottenplattan i ett aktivt ägande. Lite som att en aktiv medborgare röstar i allmänna val, även om man som enskild inte har ett stort direkt inflytande.
Ny europeisk reglering som införs under 2019–2020 bygger på en förväntan att institutionella investerare ska vara aktiva ägare, som regel rösta på bolagsstämmorna i de bolag man äger signifikanta mängder aktier i och årligen redovisa hur man agerat i detta avseende. Även om det finns kryphål så är riktningsangivelsen tydlig och aktiviteten på det här området förväntas öka ytterligare under kommande år, även från de lite mindre institutionerna som ännu inte kommit lika långt som de stora.
Finns det möjlighet att påverka bolag via proxyröstning?
Oscar Bergman: Absolut! Givetvis finns de formella och juridiska påverkansmöjligheterna och det händer inte sällan att ett förslag faller på stämman – eller dras tillbaka i förväg när styrelsen ser vartåt det barkar. Men jag tror att det man ofta missar i den här diskussionen är att även en missnöjesyttring som får stöd av en signifikant minoritet kan ha en verklig påverkan.
Styrelseledamöter vill givetvis känna stöd från hela det aktieägarkollektiv man representerar och röstning på bolagsstämmor är ett väldigt konkret sätt att signalera missnöje i en fråga. Skillnaden mellan enhälligt stöd och 85 procentigt stöd för ett
förslag på stämman noteras av styrelsen och det senare kan leda till en dialog och i förlängningen till en positiv förändring i frågan.