Det är för billigt att släppa ut koldioxid idag. Men utmaningen är att hitta incitament för att få länder och företag att minska koldioxidutsläppen. Det diskuterades på ett frukostseminarium i Riksdagen under torsdagsmorgonen.
Utgångspunkten var rapporten ”Istället för en global koldioxidskatt” skriven av 2050 på uppdrag av AP7 och Internationella handelskammaren (ICC). Avsaknaden av en global strävan att prissätta koldioxid är något som i rapporten påpekats är ett hinder mot att minska koldioxidutsläpp.
Men som Johan Florén från AP7 summerade med orden ”Låt inte det bästa bli det godas fiende”, så kan det vara en utopisk dröm att förvänta sig att Kina, USA, Ryssland och EU m.fl. ska komma överens om en gemensam global koldioxidskatt inom en snar framtid. Det kan vara att gapa efter för mycket och eventuellt sätta käpparna i hjulet för de mer närliggande lösningarna.
På plats var riksdagsledamöter från flera partier utöver värdarna för seminariet, Karolina Skog (MP) och Emil Källström (C). Något som var slående var hur överens partierna var om att växthusgaser måste prissättas. Diskussionen kretsade därmed kring hur man gör det på ett effektivt sätt. För redan idag finns verktyg såsom utsläppshandel, klimatklubbar mm. Eventuellt är dagens lösningar grunden till en global koldioxidskatt.
Som Thomas Hörnfeldt på SSAB och Malin Ljung på Billerud Korsnäs framhöll så finns det en möjlighet i att internationella handelsregler idag inte tar hänsyn till klimatpåverkan. För när samarbeten ska skapas för att prissätta koldioxid poängterade Ingrid Sidenvall Jegou från 2050 att en lösning skulle vara att utgå från befintliga överenskomna internationella handelsavtal och utöka dessa till att även beakta klimatfrågan.
Emil Källström avrundade seminariet med en tankeväckande poäng när han beskrev att för 20 år sedan hade politikerna i rummet anklagat företagen för kortsiktig kvartalskapitalism. Men nu sitter företagen och oroar sig för att politikerna inte får igenom långsiktig ansvarstagande politik.