Problemet med fonder som tar betalt för aktiv förvaltning utan att avvika från index är känt sedan länge. En nyhet är däremot att Aktiespararna nu vill pröva i domstol om spararna lidit skada. Det har de naturligtvis gjort i bemärkelsen att de betalat mer avgifter än vad de skulle behövt. Om det rör sig om brott är en annan fråga.
Det som ändå överraskar lite grand är den upprördhet som riktas mot just Robur Swedbank. De är definitivt inte ensamma och de är knappast det värsta exemplet. Den enda som tycks skilja dem från resten av branschen är att vd råkade säga som det är. Poängen med Aktiespararnas rättsliga prövning måste därför vara att få ett principiellt klargörande av vad som får utlovas och vad som ska levereras.
Skulle branschen själva vilja åtgärda problemet kunde ett sätt att gå vidare vara att bara ta betalt för framgång i den aktiva förvaltningen. Konkret kunde utgångspunkten vara en fast avgift som motsvarade priset för indexförvaltning. Exakt vad det innebär beror naturligtvis på inriktning och sammansättning av fonden, men för att få en indikation kan man titta på indexfonders genomsnittliga förvaltningsavgift hos Morningstar som landar strax över 0,5 procent.
Utöver denna grundavgift kan fonden sedan också ta ut en rimlig, prestationsbaserad avgift när de lyckas slå ett relevant jämförelseindex. Förvaltaren får kostnadstäckning, men däremot ingen bonus så länge han inte lyckas leverera något mervärde till spararen. Här gäller det dock att vara vaksam så att inte ribban sätts för lågt, till exempel att en aktiefond säger att den ska slå den riskfria räntan eller något liknande.
På det sättet flyttas en del av risken över från spararen, som i dagsläget får betala oavsett om förvaltaren lyckas eller inte, till den som säljer produkten. Självklart förbättrar det spararens situation, men i längden bör även de seriösa fonderna gynnas, vilket i sin tur gynnar branschen i sin helhet.
Johan Florén