Den nye generaldirektören på Pensionsmyndigheten, Daniel Barr, förde för några veckor upp frågan till debatt om vi vill försvara den ekonomiska trygghet som den allmänna pensionen är tänkt att ge. Risken är annars vi sakta rör oss mot en lägre grundtrygghet om kopplingen till inbetalningarna försvinner.
I dag drar nationalekonomerna Agneta Kruse och Ann-Charlotte Ståhlberg en lans för dagens svenska pensionssystem och varnar för förmånsbestämda system.
”Sådana system tenderar att expandera förbi rimliga och hållbara nivåer, något som bland andra det svenska ATP-systemet är ett talande exempel på.”
Sveriges pensionssystem brukar ranka högt för ekonomisk hållbarhet i internationella jämförelser, men kompensationsgraden sjunker däremot. Dagens artikel argumenterar ändå för fördelarna med ett slutet system som inte betalar ut mer än vad som kommer in. Det svenska pensionssystemet är också fördelaktigt för kvinnor, menar författarna.
”Om vi ser på ersättningsgrad eller på avkastning så gynnas kvinnor av pensionssystemet.”
Lösningen på problemen med kvinnors lägre pensioner, såväl som den sjunkande kompensationsgraden i den allmänna pensionen, är fler arbetade timmar snarare än högre avgifter eller mer omfördelning.
”Arbetslinjen måste försvaras, annars går det inte att upprätthålla välfärdsstaten. Detta gäller inte minst pensionerna. Ju fler som lönearbetar desto mer pengar flyter in till pensionssystemet och omvänt.”
Trots att arbetslinjen förenar debattartiklarna tycks Agneta Kruse och Ann-Charlotte Ståhlberg, till skillnad från Daniel Barr, däremot inte anse att den svaga kopplingen mellan lägsta pension och arbetsinsats föranleder några åtgärder.
”I det goda samhället är det självklart att det finns ett skydd mot ekonomisk utsatthet. Men det leder också till det välkända dilemmat, att skillnaden mellan en låginkomsttagare – som betalat skatt och avgift i hela sitt liv – och den som gjort så i betydligt mindre grad, blir försumbar. Det är ett dilemma som det inte finns någon lösning på.”
Det är en lite överraskande slutsats i en artikel som argumenterar starkt för att befolkningen ska arbeta fler timmar. Ett sätt att öka avståndet mellan bidragstagarnas och låginkomsttagarnas pensioner måste väl ändå vara att öka låginkomsttagarnas livsinbetalningar till systemet.
Johan Florén